Naira, hennes mans och hennes son har etablerat sig i Sverige och har köpt en egen lägenhet. Naira jobbar som modersmålslärare på Westerlundska gymnasiet.
När familjen Papikyan fick Julietas utvisningsbeslut trodde de inte att det var sant. Naira hade många frågor. Enligt Migrationsverket så har Julieta inte ett känslomässigt behov av sin mamma, inget jobb och är inte integrerad i den svenska kulturen.
Dessa anledningar har inte bara skrämt Naira, utan har även sårat henne. Ingen mamma ska behöva höra att hennes dotter inte behöver henne.
– Det spelar ingen roll om du är en svensk mamma, en armenisk mamma, en rysk mamma eller en ukrainsk mamma. Det gör ont, oavsett ursprung, säger Naira, samtidigt som tårarna rinner nedför hennes kinder.
När Naira flyttade till Sverige med sin familj kunde de inte språket, men Naira märkte att hon uppskattade kulturen här. Hon har jobbat som historielärare i Armenien och hon ville gärna fortsätta som lärare här i Sverige. Då behöver man kunna det svenska språket, så hela familjen har tagit språklektioner. Idag har Naira även bestämt sig för att jobba på en förskola för att lära sig språket ännu bättre.
Hur tröstar Naira Julieta? Hon berättar att hon fortsätter att se optimistiskt på framtiden, att allt kommer bli bra. Men medan hon berättar det för mig så säger hon också att hon inte kan sova på nätterna.
– Julieta äter inte, jag kan inte sova, och när jag väl sover så drömmer jag mardrömmar om Armenien hela tiden.