– Röllingen är egentligen en ganska vild ö. Som högst är den 50 meter och där stupar berget brant mot söder. Värmen på den sidan av ön gör att ädellöv trivs där. Norra delen sluttar mer mot en kalkbarrskog som är ovanligt i de här delarna av länet, det finns mer i norduppland, säger Linnéa Olsson vid länsstyrelsens Naturmiljöenhet.
Många träd på ön har blivit gamla och här finns gott om fallna stammar som ger god livsmiljö till ovanliga växter och djur. Här huserar bland annat Upplands landskapsinsekt, den fridlysta cinnoberbaggen, och sällsynta svampar som den lilla jordstjärnstryffeln som bara hittats här i hela världen.
– Den hittades efter att området blev reservat och platsen där den upptäcktes är inhägnad. Vi letar efter den varje vår och höst men har inte sett den igen, säger Linnea Olsson och konstaterar att det är svårt att veta vad man ska göra för att gynna en så tillbakadragen svampart.
En tre kilometer lång vandringsstig finns på ön. Den går från bryggan vid det rofyllda Röllingetorpet genom gamla barrskogar och blockig terräng till höglänta, öppna hällmarker med milsvid utsikt över Mälaren.
Från verandan på det gamla fiskartorpet, som länsstyrelsen låtit renovera och nu hyr ut till allmänheten, är utsikten rofylld. Gärdsgård omringar gårdstunet och mellan smala, vita björkstammar skymtar Mälarens vatten.
I början av 1800-talet fanns två torpställen på ön som genom åren bebotts av fiskare, småbrukare och skogvaktare. Det ena torpet, Kraftens täppa, revs i början av 1900-talet men Röllingetorpet finns kvar.
När båda torpställena var bebodda var landskapet på ön troligen mer öppet än vad det är i dag. Betesdjur höll efter naturen, både i skogen och kring bebyggelsen. Den sista fastboende lämnade Röllingen på 1950-talet och därefter har torpet varit sommarbostad. Sakta har ön växt igen.
Bilder som länsstyrelsen tagit innan markerna på ön började restaureras visar en kompakt vägg av skog som dolde varje skymt av Mälaren.
Men de tidigare igenväxta markerna har huggits ur och nu ser man vikens vatten glittra mellan träden. Det är yrkesfiskarna Mona Loberg och Ivan Eriksson som sköter reservatet på uppdrag åt länsstyrelsen.
– Första året högg jag motsvarande tre långtradare med timer. Nu plockhugger vi skogen varje år för att den ska bli glesare, så som man gjorde förr i tiden. Och ön betas även enligt den skötselplan som finns, berättar Ivan Eriksson vid den invigning som hölls av fiskartorpet i mitten av maj.
Nu finns karaktäristiska hagmarker åter på ön, med de växter som trivs i den miljön.
– Vi såg orkidéer för första gången i år och det växer gullvivor, kärringtand och mänga andra andra växter här. Betet av djuren är förutsättningen för att få den här miljön, säger Ivan.
För att ta sig till ön Röllingen måste man åka båt. För den som inte har egen går det att hyra roddbåt hos Mona och Ivan i Svanviken på fastlandet mitt emot ön. Det är även de som sköter uthyrningen av det nyrenoverade torpet med plats för åtta personer. Här är standarden enkel, men solceller på taket ger el i stugan och från utedasset är utsikten fin. Och vad ska man med dusch till när hela Mälaren finns att bada i utanför knuten!
Fotnot: I appen Naturkartan Uppsala län finns information och kartor över ett stort antal naturreservat i länet. Områden som förvaltas av länsstyrelsen, Upplandsstiftelsen och kommunerna.