Elisabeth Lannergård bor i Enköping med sin man, sina tre barn och familjens katt.
Elisabeth Lannergård debuterade nyligen som författare med sin roman, en bok hon har arbetat med i flera år.
Hur känns det att debutera?
– Det känns jättehäftigt, jätteroligt. Jag fick boken för någon månad sedan och det var häftigt men jag är samtidigt lite less på den eftersom jag har jobbat på den så mycket. Men när jag ser andra ha den i handen, den känslan är svår att beskriva.
Det faktum att andra nu ska köpa och läsa boken beskriver Elisabeth som både fantastiskt och nervöst.
– Även om boken är fiktiv är det ett slags utlämnande av sig själv.
Hon beskriver skrivandet som en resa.
– Du vet var du börjar och du vet var din slutdestination är, och ett par anhalter, men sen händer det saker under resans gång, man upptäcker små byar som man besöker.
Att upptäcka handlingen efter hand har varit nödvändigt för att behålla lusten och kreativiteten då bokskrivandet har varit en så lång process. Allt som allt har det tagit Elisabeth fyra år att skriva det som nu är hennes debutroman. Men samtidigt har hon haft heltidsjobb och i perioder inte hunnit skriva alls. För ett par veckor sen bytte hon dessutom jobb till teamchef på Sveriges Lärare.
– Det är inte optimalt att ta en ny tjänst mitt i boksläpp, det kan jag säga, men så blev det, skrattar hon.
För Elisabeth är det viktigt med både språk och handling, att det finns en berättarröst som tilltalar parallellt med en bra handling.
– Som läsare uppskattar jag ett vackert språk och kan läsa om passager flera gånger, jag försöker skriva på samma sätt.
Kortfattat handlar boken om att aktivt välja sitt liv, att inte följa i andras fotspår och gå sin egen väg.
– Det är så lätt att vi bara gör det som förväntas av oss, att vi följer någon slags mall i hur det ska vara.
I grunden är Elisabeth Lannergård personalvetare men berättar att hon alltid har skrivit och detta är inte den första boken hon skriver. Men det är den första hon ger ut. När hon började skriva Följa John kände hon att hon hade något att berätta, hon visste inte från början om det skulle bli en bok eller inte utan det viktiga var att formulera berättelsen på bästa sätt.
Om det nu blir någon uppföljare till debuten låter hon vara osagt, men fler böcker kan det bli.
– Just nu har jag andra berättelser som pockar på, men sen får vi se.
Elisabeth Lannergård brukar sitta i sin trädgård för att tänka och få inspiration till skrivandet. Här kan hon sitta året runt berättar hon.