På lördagen avslutas utställningen av det högst ovanliga handarbetet med en sista visning i Veckholms kyrka. Visserligen finns det ytterligare en chans, den sjunde december i Litslena kyrka, men det är en extravisning som inte var inräknad från början.
Efter lördagen hoppas Eva Emanuelsson och Solveig Grystad på att tapeten kommer att ha visats för närmare 3000 personer.
– Vi hade aldrig kunnat tänka oss ett så stort intresse. Bara sista veckan har det varit 500 personer som varit och tittat, enskilda såväl som busslaster med besökare, säger de.
Tapeten har nu visats upp i Södra Trögds alla sex sockenkyrkor; Boglösa, Vallby, Lillkyrka, Kungs-Husby, Torsvi och Veckholm.
Eva Emanuelsson och Solveig Grystad är bara två av eldsjälarna i styrgruppen bakom projektet. Det som mest upptar deras funderingar nu är tapetens framtid. Inte många lokaler har utrymme att hysa ett 46 meter långt broderi.
– Vi vill ju gärna ha den kvar i Södra Trögd, vi ska höra med de näringsidkare som håller till här och som har lokaler. Det finns några tänkbara men det är ju mycket som måste fungera, exempelvis måste det vara en viss temperatur så linneduken inte förstörs. Och helst ska den sättas bakom glas, säger de.
Ett annat förslag är att till exempel erbjuda kommunen att sätta upp den i det nya kommunhuset när det är klart.
– På så vis skulle kommunen visa att också landsbygden räknas. Och de hade inte behövt köpa dyr konst att hänga på väggarna, säger de.
Kanske skriver de ett medborgarförslag om saken så erbjudandet verkligen kommer fram till rätt ställe.
– Hittar vi ingenstans att ha den så får den väl ligga nerpackad i sina lådor. Men det vore ju väldigt tråkigt, säger Eva Emanuelsson.
Södra Trögds-tapeten visar de sex socknarnas historia, från istid fram till idag. Projektet startades hösten 2020 för att skapa gemenskap under coronapandemin. Idén hade några i Boglösa hembydsförening fått efter att ha varit på resa i Värmland och sett Pilgrimstapeten på Utmarksmuseet, en 40 meter lång broderad bonad.
64 personer har varit med och broderat. Varje socken har sin egen del.
Under resans gång har deltagarna lärt sig mycket om sin hembygd, berättar Eva Emanuelsson.
– Sen har vi ju också lärt känna varandra och blivit goda vänner. Det är ju fantastiskt. Nu när allt är klart blir det lite tomt. Man längtar nästan till att sätta igång ett nytt projekt, säger Solveig Grystad.