En varm och mjuk mule är skön att känna på en småkylig vårvinterdag.
Granbarkborren har härjat svårt med kommunens skogar och vid tätortsnära områden, motionsslingor och bland kulturlämningar måste mängder av träd nu tas bort.
Men kör man med skogsmaskin över fornlämningar kan de förstöras. Stadiga hästhovar är däremot betydligt skonsammare mot naturen.
– Vi har kört med maskin i Ulunda, Fjärdhundra och vid motorbanan men i kulturhistoriska områden vill vi inte köra sönder, säger Pär-Ola Borgestig, natur- och friluftsplanerare vid Enköpings kommun, som nu anlitat Meurlings arbetshästar i Veckholm för att köra timmer i känsliga områden.
På fredagsförmiddagen bjöd han in boende vid Trögdshemmet att se på när Tom och Ulli Meurling körde ut timmer så som man gjorde förr i tiden, med nordsvenska hästarna Caruso och Karlsson.
Väl inbyltade i filtar och mössor anlände ett tiotal boende samt personal från Trögdshemmet till fornstigen där Caruso och Karlsson redan var fullt sysselsatta med att dra fram tonvis med träd som kommunens parkenhet tidigare fällt.
Vårsolen sken men luften var kylig. Trots det väntade de boende tåligt på hästarna meden de hämtade ett nytt timmerlass i skogen.
Ett tiotal boende och personal från Trögdshemmet fick se på när nordsvenska arbetshästarna Karlsson och Caruso drog ut timmer i skogen. En uppskattad utflykt.
– De kan dra upp mot tre ton, man säger att en häst kan dra sin dubbla vikt, säger Tom Meurling och flyttar vant timret men hjälp av en kran på hästarnas vagn till timmervältan vid vägen.
– De är inte ens svettiga trots att vi redan kört några timmar, säger Ulli och stryker över den långa vinterpälsen på Carusos kraftiga ben.
Till vardags arbetar hästarna tillsammans med husse Tom Meurling, som är naturvårdare, vid Sollentuna kommun med olika körsysslor.
”Jag tycker mycket om djur. Det här var väldigt trevligt, en riktig upplevelse” säger Marianne Rydh som även fick en selfie tagen på sig och hästarna Karlsson och Caruso.
En paus i arbetet gav pensionärerna möjlighet att hälsa närmare på hästarna, klappa mjuka mular och bjuda dem på lite kakor och annat gott.
Flera av besökarna hade själva kört mycket häst tidigare, i jordbruket, och var väl insatta i vad det handlade om.
– Jag körde mycket häst, helst nordis, de är lite mindre. Vi hade två hästar på Sundby gård, säger Ingrid Johansson och plockar upp kaksmulor som hästen Karlsson tappar i hennes knä.
Marianne Rydh är också glad över att få träffa de stora hästarna.
– Jag tycker mycket om djur. Det här var väldigt trevligt, en riktig upplevelse, säger hon nöjt.
På eftermiddagen fick även förskolebarnen i Lillkyrka se på när Caruso och Karlsson drog timmer i skogen och Tom och Ulli fick fullt upp med att svara på mängder av frågor från de vetgiriga barnen.
Kerstin Gryse har själv kört mycket häst i sin dagar. ”Vi hade både ridhästar och arbetshästar på gården, jag körde parhästar” berättar hon och hälsar på sjuåriga Karlsson.