Förr i tiden gick stora vägen till Stockholm genom staden via Kungsgatan och Stockholmsvägen förbi Kyrkåsen, genom Fanna, tangerade Herrgården och Annelund och vidare mot det fjärran Litslena. Efter ett antal fikastopp i till exempel Krägga och Kalmarsand, lär en del ha hittat fram till Hufvudstaden.
Tullgatsbacken var och är ganska brant och vintertid fick blanka sommardäck aningen dåligt fäste kan man säga. För utsocknes kunde detta medföra att man passerade stopptecknet vid Kungsgatan med relativt oförminskad hastighet. Då uppstod namnet Farliga hörnan. Småningom leddes den mesta trafiken via Fjärdhundragatan genom staden, men problemet kvarstod om än i ringare omfattning.
Vintern 1965-66 var osedvanligt kall och lång och Tullgatan borde kanske hellre kallats Isgatan. Snett emot Farliga hörnan låg emellertid Konditori Grand. För ett stelfruset mopedbud, utan några storslagna ambitioner, var detta ett utmärkt ställe att värma sig med en kopp kaffe samt stundom undfå lite gratisnöje på köpet.
Denna vinter satt jag en dag och tinade upp med en god kopp fika i detta konditori när en bestämd smäll hördes. Det var en klassisk Farliga hörnan-krock. Inga personskador, men med sedvanlig skrynkling av bådas plåtsidor. Jag tömde kaffekoppen och skyndade ut för att från parkett avnjuta fortsättningen. Upprörda röster hördes och förbipasserande lade sig naturligtvis i, bildade två lag och rörde till det hela ytterligare.
En folkvagn med Y-plåtar hade tydligtvis med frisk vind seglat förbi stopptecknet och rakt in i en A-bil vars förare var mycket upprörd. Man måste här varna känsliga läsare för den tidens språkbruk som ofta var fyllt av fördomar och grova generaliseringar. Sålunda uppfattade jag i skriken och bråket en upprörd röst som uppmanade Y-bilisten att ”åk hem till dina lappkåtor din jävla klyk-tattare och ta Hitlerkälken med dig.” Resten av invektiven som haglade i luften kanske inte ska upprepas, men efter en stund kom poliskonstapel Litsgård släntrande nedför backen och lade sordin på stämningen. Bärgningsbil rensade korsningen och båda lagen kunde återgå till sina väntande bilar och upplösa den bilkö som under tiden växt till imponerande proportioner. Jag skyndade mig tillbaka till firman och berättade ”från ringside” vad som hänt och blev på detta sätt sponsrad på en fika till.