Erik Thulén har byggt sin ateljé i Hjälsta själv från grunden. I bakgrunden syns hans träskulptur "Svepa".
I fokus 2023
– Att ens vardag bara består av att man köper mjölk, hämtar och lämnar barn, jobbar och sover – det är något deprimerande med det.
Orden sägs av Erik Thulén som är konstnär och i november tilldelades Enköping kommuns kulturstipendium för vuxna på 30 000 kronor. Och han säger dem ståendes i sin konstnärsateljé som han byggt från grunden på en tomt i Hjälstaby dit han flyttade tillsammans med sin fru 2021.
I ateljén hänger en träskulptur som Erik Thulén gjort som föreställer en gardin som fått namnet "Svepa". Och när jag frågar honom vad han vill att människor ska känna av hans konst så säger han "Tröst".
– Jag uppfattas nog som en glad person men jag tänker mycket på döden.
När jag frågar vad han menar med det säger han dock att han inte vet om det är bra att göra sig själv medveten om varför man gör saker. Men sedan lägger han till:
– När min morfar dog och jag var på hans begravning började jag tänka mycket på kyrkan som rum och hur rummet i sig hjälpte mig att bearbeta sorgen. Sedan dess har jag en fascination för kyrkor och det sakrala. Fast jag inte ens är döpt själv.
Erik Thulén är konstnären som skapar i såväl trä- som metall- och performaceform. Hans konst utgår mindre ifrån ett specifikt material och mer utifrån ett visst tema. Han har gjort flera träskulpturer som föreställer upphängda textilier, metallskulpturer som liknar händer och ormar och performance där han placerat rollspelskaraktärer i offentlig miljö.
"Konst handlar om ett själsligt behov", menar Erik Thulén. På bilden syns hans metallskupltur "Rötter".
Han hade dock under sin uppväxt i Dalarna ingen tanke på att bli konstnär. När folk frågade honom vad han ville bli så svarade han "smed".
– Jag läste massa fantasyböcker där saker som svärd och ringar spelade en stor roll. En bok som hette "Drakens* återkomst" av Robert Jordan handlade om en smed och den fick mig att vilja bli det också. Jag har nog alltid haft en dragning till det magiska.
Erik Thulén läste därför till smed på hantverksprogrammet timring och smide i Vansbro på gymnasiet. Därefter gick han en utbildning i metallformgivning på Stenebyskolan i Dalsland. Och det var där han först kom i kontakt med konst.
– Jag insåg att inom konst får man göra vad man vill. Jag har alltid läst mycket men är inte så bra på att skriva så jag har sökt ett sätt att få utlopp för min fantasi och det hittade jag i konsten.
Erik Thulén, här utklädd, har även gjort performancekonst där han placerat rollspelskaraktärer i offentlig miljö.
Ibland känner han dock att det hade varit lättare att ha ett jobb som till exempel förskolelärare.
– Eftersom jobbet som konstnär utgår från vad jag vill så kan jag bli lamslagen ibland när jag frågar mig "Vad vill jag då?" Och känner att jag inte vet. Fast oftast är snarare problemet att jag har ett överskott av idéer men brist på tid. Och det är just därför det är så bra att få ett stipendium som detta.
Efter sin utbildning på Stenbyskolan läste Erik Thulén en kandidat på metallinjen och en master i keramik och glas på Konstfack i Stockholm. Han arbetar nu 40 procent som adjunkt i metallteknik på Konstfack och jobbar även som smed och svetsare och har två barn. Att få tid att arbeta med den egna konsten är en utmaning.
Erik Thulén har bott i Hjälstaby sedan 2021 och syns här i bostaden med sitt allra första träverk.
– Jag skulle vilja använda stipendiepengarna för att få mer tid att arbeta med egna verk. Och så vill jag åka runt och kolla på alla fina kyrkor som finns här i fjärdhundraland för att få inspiration. Och försöka etablera mig lokalt genom att lära känna konstnärer här och kanske till och med ställa ut i en kyrka.
Debatten som förts under året om att konsten behöver bli mer lönsam, apropå att det borgerliga styret i Norrköping valt att lägga ned stadens kultur- och fritidsförvaltning, tycker han är tröttsam.
– Alla vill att konst ska få finnas men om vi inte är beredda att betala för tiden det tar att skapa den, hur ska den då uppstå? Man ifrågasätter att konsten kostar men inte hur mycket Nya Karolinska kostat eller att flera storbanker går med vinst mitt under en finanskris. Det är något märkligt med det.
En del av en övergiven ide till ett verk blev ett dörrhandtag på Eriks ateljé.
Erik Thulén menar att konst handlar om ett själsligt behov. Och han tror att han återkommer till att göra träskulpturer som föreställer tygstycken för att det är rätt vanligt med upphängda textiler både i vardagen och kyrkan.
– Jag tror jag vill ge de där vardagliga upphängda tygen en känsla av glamour, kanske för att kunna se något extraordinärt i vardagen. Och ge en själv en känsla av att man levt ett liv som betytt något och att det finns magi – även i det mest alldagliga.
Kulturstipendiet kommer möjliggöra för Erik att lägga mer tid på sin egen konst. På bilden syns han vid en träskulptur som han håller på med nu men som än inte har fått något namn.