Är det skillnad på att tänka en tanke och att agera på den? Får man tänka att alla människor inte är lika mycket värda? Beror svaret på vilka man anser vara mindre värda? Om man råkar hysa fel åsikter får man träffa andra med samma tankar under organiserade former?

Åsiktsförbud är normalt ingenting som förknippas med demokratiska samhällen. Därför lär många ha höjt på ögonbrynen när regeringen i torsdags beslutade att tillsätta en parlamentarisk kommitté som ska utreda ett förbud mot rasistiska organisationer.

Kommitténs uppdrag är att kartlägga hur andra länder har begränsat rasistiska organisationers möjligheter att agera samt överväga om det bör införas ett särskilt straffansvar för deltagande i sådana organisationer och om dessa rent av ska förbjudas.

Enbart den ordningen kan tyckas märklig. Anta att organisationerna inte förbjuds, att då göra det straffbart att delta i tillåtna organisationer vore väl magstarkt.

Men problemen är fler än så. En överväldigande majoritet av svenskarna är överens om att rasism inte bara är förlegat och fel utan också ett hot mot det öppna samhället. Men vad vinns egentligen på att förbjuda tankarna?

Allt regeringen åstadkommer genom detta beslut är att visa hur lite den förstår. Organisationer är inget mer än ett aggregat av människor, om det så är schack eller rasism som är grunden för sammanslutningen. Att förbjuda organisationer baserat på medlemmarnas åsikter är att försöka förbjuda tankar. Det är varken lämpligt eller möjligt. Unkna idéer hanteras inte genom förbud, utan genom bättre idéer.

Hur är ens ett tankeförbud av den typen tänkt att efterlevas? Nyligen tvingades regeringen backa kring sitt dåligt utformade förslag att förbjuda medlemskap i terrororganisationer efter lagrådets kritik att det strider mot föreningsfriheten. Hur tror man sig komma runt det den här gången?

Moderaterna föreslog under Almedalsveckan 2018 ett förbud mot deltagande i eller stödjande av våldsbejakande organisationer. Regeringen har konsekvent valt att ignorera det förslaget. Detta trots att det träffar såväl islamistiska terrorister som höger- och vänsterextremister. Det vore bättre att omvärdera den ståndpunkten och arbeta för att förverkliga det förslaget. Det nuvarande är slöseri med tid.

Poängen med Moderaternas förslag är att det fungerar i ett demokratiskt samhälle. Det tar till vara insikten att även otrevliga åsikter måste vara tillåtna, men att angrepp mot andra människor aldrig får accepteras. Mellan dessa ytterligheter går en tydlig gräns som ett fritt samhälle till varje pris måste värna.

Regeringens ogenomtänkta förslag om deltagande i terrororganisationer medförde att lagstiftningsarbetet förlorade viktiga år. Detsamma gäller dessvärre för detta förslag. De två år som kommittén har på sig kunde användas till att få en realistisk, verkningsfull lagstiftning på plats. Regeringen verkar dessvärre vara mer intresserad av symboliska utspel.