Per Nilsson och Albin Gustavsson fixar en maskin som stannat.
Per Nilsson stannar upp för en stund och tar en kopp svart kaffe i solen utanför lunchrummet på Esplunda gård, som ligger i Bred utanför Enköping. Telefonen ringer stup i kvarten och det är frågor om allt i från maskiner till vad man ska göra när något gått snett. Vi pratar om att lantbruket är konjunkturkänsligt, väderstyrt och krävande – men roligt.
– Vi är väldigt beroende av naturens skiftningar. När vi blir större så är vi ännu känsligare för det eftersom vi utmanar gränserna. Det är helt frivilligt, men mest roligt. Annars skulle jag inte hålla på, säger han och slänger med armarna i luften.
Han minns tillbaka på förra året som "det tuffaste han varit med om".
– I fjol hände ju allt. Torka, inflation och höjda och sjunkande priser på våra produkter. Det kommer säkert inte hända någonsin i historien igen, säger han.
John Deere är ett populärt märke på gården och ett av de mer kända i världen när det kommer till jordbruk.
Esplunda gård har låtit trycka maskinerna med loggan.
Året dessförinnan, 2022, var det bästa året Esplunda gård någonsin haft. Gården har varit i en utvecklingsfas under de senaste 15 åren. Per Nilsson menar att för att kunna överleva som bonde idag måste han hänga med i utvecklingen och våga ta nya steg för att växla upp. Han ser omgivningen kring Esplunda gård som en tillgång.
– Man kan välja att vara med eller stå på sidan i utvecklingen. Vi valde att utveckla, men med ödmjukhet för omgivningen. Ska man vara lantbruksföretagare så måste man tänka på sin omgivning, vi är beroende av den, säger han.
Esplunda är ursprungligen en mindre släktgård som funnits i familjen sedan 1547. Dagens ägare, Per Nilsson, är 15:e generationen i rakt nedstigande led. Där den enda kvinnliga ägaren i ledet har varit Per Nilssons farmor, Erika Nilsson. Gården har vuxit sig allt större med åren. Den djurhållande verksamheten: Skälbygrisen, är ett av de två största lantbruksföretagen i hela Enköpings kommun.
– Vi har gått från familjejordbruket till att bli en större gård. Det var en liten by från början för 120 år sedan ungefär, säger han.
En Claas Lexion 770 tröskar vete.
Elias Faber Andersson sliter ut nät som tjorvat sig i Claas-maskinen.
Här har det jobbats på under förmiddagen med den maskin som med ett nät i sig rullar ihop höbalarna.
Gustav Anzén är Per Nilssons högra hand. Han är arbetsledare. Utöver honom är de nära 15 personer som jobbar på gården.
– Utan Gustav skulle det här aldrig rulla. Inte utan de andra heller, säger Per Nilsson.
De huvudsakliga inkomstkällorna för gården kommer från grisuppfödning och växtodling.
– När jag började var det jag, pappa och en till. Då var det mycket mer traktortimmar, så då satt ju jag och körde, säger Per Nilsson.
Det märks att heltidsbonden har fullt upp och alltid är på väg mot nästa grej på att göra-listan.
– Säg att vi har 100 till 150 fält. Det är en del att stå i. Men de varierar i storlek. Det vi håller på med är tajming, säger han.
Gustav Anzén bär på en rapskniv som ska flyttas från en skördetröska till en annan.
Veteskörd.
Han beskriver teknikutvecklingen, som på ett sätt kan ses som det moderna lantbrukets räddning. Datastyrning, GPS:er och satelliter styr delar av verksamheten och gör det tidigare manuella arbetet maskinellt.
– Nu sitter vi och har moderna maskiner. Vi har tekniken. Vi sitter i komfortabla maskiner; vi kan sitta i 10-15 timmar och fortfarande må riktigt bra i dem, säger Per Nilsson.
Han anser att det är kunskap, ödmjukhet och hårt arbete som ligger bakom framgången för Esplunda gård.
– Om jag inte skulle tycka att det var kul att jobba mycket nu, som under säsong, då har jag valt fel jobb. Det är nu det händer, säger Per Nilsson, som är mitt inne i en skördeperiod med några veckor av mycket intensivt arbete.
Albin Gustavsson brinner för lantbruket.
Albin Gustavsson och Kalle Bengtsson monterar en rapskniv på skördetröskan.
Ärterna slungas in i en hög hastighet under skörden.
En av kollegorna på gården är Albin Gustavsson, Han är 21 år och har vuxit upp på en mjölkgård som hans föräldrar driver. Han gick på lantbruksgymnasium innan han började jobba med Per Nilsson på Esplunda.
– Vi brinner för det här lika mycket som Pelle gör, så för oss är det svinkul. Pelle är väldigt duktig, han har ju jobbat med det här så länge, säger Albin Gustavsson, samtidigt som han kör en tröska i 3 kilometer i timmen som plockar upp foderärter till grisarna.
Vilken är den största fördomen mot bönder idag tycker du?
– Att vi är skitiga och fattiga. Vilket stämmer i och för sig, säger Albin Gustavsson, skrattar och torkar lite svett i pannan.
Otto Karlsson har fullt upp med skörden och sitter i tröskan många timmar per dag. Flera av killarna som jobbar på gården uppger sig ha "skördeskägg".
Otto Karlsson kollar så att vetet som går in i tanken är av rätt kvalitet.
Det finns mycket vete att skörda nu under säsongen för Esplunda gård.
Otto Karlsson, 24 år, sitter i en av skördetröskorna och tröskar för dagen. Vetet flyger och fräser kring framrutan. Även han har vuxit upp på en bondgård, som drivs av hans pappa. Han trivs onekligen med jobbet.
– Det här är ett fritt jobb och det passar mig. Man jobbar ju hårt och mycket under högsäsong, men sen får man ta igen sig under vintern, säger han, samtidigt som han styr den tolv meter långa saxen som plockar upp vetet.
Otto Karlsson kör skördetröska hela dagen.