Det var 1964 som astronomer, i samband med en raketuppskjutning, upptäckte en kraftig röntgenstrålning från en position i stjärnbilden Svanen, ett dittills okänt objekt som fick namnet Cygnus X-1.
Observationerna fortsatte, men det var först 1973 som forskarna på allvar började förstå att de hade med ett svart hål att göra. Det vill säga en koncentration av massa som har ett så starkt gravitationsfält att inte ens ljus kan övervinna den och ta sig därifrån, och som antagligen har uppstått efter att en stjärna kollapsat.
De senaste mätningarna av Cygnus X-1 visar nu, enligt nyhetsbyrån Reuters, att dess massa är cirka 21 gånger vår egen sol, det vill säga runt 50 procent större än vad man hittills trott. Dessutom verkar det som om hålet ligger längre från jorden än vad de tidigare mätningarna visat.
Enligt de nya beräkningarna ligger Cygnus X-1 på cirka 7 200 ljusårs avstånd från oss, där ett ljusår är så långt som ljuset färdas på ett år, vilket är cirka 1 000 miljarder mil.
Sedan det första hålet upptäcktes har forskarna inte bara hittat fler svarta hål. De har också förstått att i centrum av många, kanske alla, galaxer finns ett supermassivt svart hål. Det vill säga ett svart hål som har en väsentligt större massa än ett "vanligt" svart hål. Vår egen Vintergatan är inget undantag, för där i dess mitt lurar ett svart hål som tros ha en massa som är hela fyra miljoner gånger större än vår egen sol.
År 2019 lyckades forskarna med konststycket fotografera ett svart hål. Bilden är dock från en annan galax, M87 (Virgo A) i stjärnbilden Jungfrun, 55 miljoner ljusår från jorden.