Fjällräven är anpassad till sträng kyla. Trampdynorna är hårbeklädda, öronen små och pälsen klarar 70 minusgrader utan att ämnesomsättningen ökar – däggdjursvärldens varmaste vinterpäls. Det var den tjocka, vackra pälsen som höll på att bli slutet för arten i Sverige.
– Fjällrävspäls var jättepopulärt i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, framförallt de blå. Sålde man en fin blårävspäls kunde man tjäna upp till en årslön, berättar Karin Norén, docent vid zoologiska institutionen vid Stockholms universitet och verksam i Svenska Fjällrävsprojektet.
– Det som gjorde dem så lättjagade är att de är ganska oskygga. De är rätt nyfikna och bundna till sina lyor, så visste man var lyorna fanns var de tyvärr ett lätt byte.
Inte återhämtat sig
1928 fridlystes fjällräven, men trots att jakten upphörde lyckades stammen inte återhämta sig.
– När den blev skyddad sammanföll det lite olyckligt med ökad mängd rödräv i fjällekosystemet. De konkurrerar om samma typ av mat och använder samma lyor, men de kan också döda både ungar och vuxna.
– Sedan var det dåligt med smågnagare, som är fjällrävarnas favoritföda, och flera perioder då det var dålig tillgång på mat. Överlevnaden blev sämre och de fick inga ungar. Till följd av det blev populationen fragmenterad i små delpopulationer och det ledde till inavel, som vi också tror har bidragit.
I slutet av 1990-talet såg det riktigt mörkt ut och fjällräven var mycket nära utrotning. I hela Skandinavien fanns bara mellan 40 och 60 individer.
Men kring millennieskiftet startades ett stort bevarandeprogram där forskning och förvaltning tillsammans tog fram åtgärder.
– Det handlade om att kontrollera rödrävar i fjällområdena men också att stödutfodra. Samtidigt blev smågnagarcyklerna mer regelbundna igen och det gav också en rejäl skjuts.
Norskt avelsprojekt
I Norge har man också satt ut fjällrävar från ett avelsprojekt. Rävarna sätts ut när de är runt åtta månader. Valpdödligheten är hög bland fjällrävar och på så sätt kan man öka överlevnaden något.
– De sätts ut i Norge på den norska sidan av gränsen, men sedan bryr de sig ju inte om var landsgränserna går. Det är flera som vandrat in i både Sverige och Finland där de framförallt kunnat bidra till att öka den genetiska variationen.
Förra året föddes 40 fjällrävskullar i Sverige, hälften så många som toppåren 2015 och 2022. Men i år vände det uppåt igen. I Västerbotten, Jämtland och Norrbotten föddes 72 kullar under sommaren. Positiva nyheter, men kanske för tidigt att säga att det håller på att vända.
– Det är ett betydligt bättre år jämfört med förra året, men varierar ju med smågnagarna, lämmelcyklerna varierar på tre- till femårsbasis. Vi hoppas på att det ska fortsätta öka något år till så att det blir en topp nästa år.
I den senaste inventeringen finns det 582 vuxna fjällrävar i Sverige, Norge och Finland. 2022 föddes den första kullen i Finland sedan 1990-talet.
Ingen vet exakt, men man uppskattar att det tidigare fanns runt 10 000 fjällrävar i Skandinavien under bra år. Målet för åtgärdsprogrammet är att det till 2035 ska finnas minst 1 000 könsmogna fjällrävar och att det föds minst 250 kullar under år med god tillgång på fjällämmel. Visionen är 2 000 vuxna rävar och 500 kullar.
Klimatförändringar hotar
Men även om man lyckas få upp antalet fjällrävar betyder inte det att faran är över. I dag är det klimatförändringar som utgör det stora hotet. 2009 utsåg Internationella naturvårdsunionen (IUCN) fjällräven till en av tio flaggskeppsarter för klimatförändring.
– Det stora problemet är att mängden fjällhabitat försvinner och det innebär att de blir mer och mer isolerade och har mindre plats att leva på. Dessutom ökar interaktionen med framförallt rödräv men också andra arter som kanske är bättre anpassade till varmare klimat.
Regeringens budgetnedskärningar som inneburit minskade anslag till bevarandeprojekt får också effekter för arbetet med att rädda hotade arter, bland dem fjällräven.
– Vi har också tillsammans med åtta andra partner i Sverige, Norge och Finland del pågående projekt som är delfinansierade av EU. Det hjälper nu, men är på ganska korta tidsperioder. Det kan också vara som ett smygande hot, för de här åtgärderna är inte gratis. Och framförallt att det är svårt när det inte finns någon långsiktighet.