Det Ă€r dagen efter explosionen pĂ„ Ăvre Husargatan i Göteborg. Enstaka polisbilar och rĂ€ddningsfordon finns kvar pĂ„ platsen.
Hanna och PÀr Eriksson bor med sina barn i en trappuppgÄng i huset som drabbats. Det kom snabbt ut pÄ morgonen och har under omstÀndigheterna klarat sig bra. De har tillbringat natten pÄ hotell.
ââVi förstĂ„r att vi inte kommer att kunna bo hemma pĂ„ ett tag. Ăven om vĂ„r lĂ€genhet klarat sig frĂ„n röken finns det ingen el och inget vatten. Det Ă€r inte bara avstĂ€ngt, det Ă€r förstört, sĂ€ger PĂ€r Eriksson.
Tankarna kom krypande
Dagen efter kommer tankarna pÄ det som hÀnde krypande.
ââI efterhand kĂ€nns det mer otĂ€ckt, om det nu var en medveten attack. Att de slĂ„r till nĂ€r man ligger och sover i sin sĂ€ng, dĂ€r man ska vara som tryggast, sĂ€ger Hanna Eriksson.
De funderar pÄ vad de ska göra under de kommande dagarna, hur lÀnge det kan dröja innan de fÄr komma tillbaka. Samtidigt försöker de upprÀtthÄlla sÄ normala rutiner som möjligt, inte minst för barnens skull.
ââVĂ„r Ă€ldsta son frĂ„gade: Vad hĂ€nder om man lĂ„nat böcker pĂ„ biblioteket och dom brinner upp? Det har varit pĂ„ den nivĂ„n, berĂ€ttar PĂ€r Eriksson.
Har gosedjuren brunnit upp?
ââDe var lite oroliga nĂ€r vi kom och hĂ€mta dem igĂ„r i skolan och vi sa att vi inte kunde gĂ„ hem. De undrade om gosedjuren brunnit upp, sĂ€ger Hanna Eriksson.
Senare under eftermiddagen hÄlls ett informationsmöte i nÀrliggande Saronkyrkan dÀr de drabbade kommer att uppdateras om lÀget.
Anita Karlsson bor ocksĂ„ i husen pĂ„ Ăvre Husargatan. Hon Ă€r ledsen.
ââNu kĂ€nns det otryggt hĂ€r. De har tagit tryggheten ifrĂ„n oss, sĂ€ger hon.
Hon har trivts i omrÄdet som varit lugnt. Och innergÄrdarna har gjort att man kan röra sig fritt och gÄ till affÀren utan att behöva korsa trafikerade gator. Men nu har hon fÄtt andra tankar.
Kanske ska jag flytta
ââJag vet inte om jag vill bo kvar. Jag fĂ„r tĂ€nka pĂ„ om jag ska flytta, sĂ€ger hon.
PÄ innegÄrden stÄr Gösta och Ingrid KÀmpe. De har en lÀgenhet nÄgra portgÄngar bort frÄn brandhÀrden.
ââVi har bott i sommarstugan i Varberg under coronan. Men igĂ„r sĂ„g vi pĂ„ tv att det var vĂ„rt hus som brann, sĂ€ger Gösta KĂ€mpe.
Nu har de tagit sig in till stan för att kontrollera sin lĂ€genhet och se pĂ„ förödelsen. Deras uppgĂ„ng tycks ha klarat sig. ĂndĂ„ Ă€r de bekymrade.
ââJag fĂ„r sĂ€ga att jag tycker det Ă€r förfĂ€rligt. Och alla grannar som har drabbats, suckar Ingrid.
Hon berÀttar att hela den drabbade lÀngan Àr nyrenoverad. Balkonger och fönster byttes ut och byggnadsstÀllningarna togs ner just före semestern.
Det kÀnns otryggt
ââNu kĂ€nns det otryggt. Ăr det nĂ„gon i huset som de varit ute efter och sen ger de sig pĂ„ ocksĂ„ alla andra som bor i huset ocksĂ„, dĂ„ Ă€r det illa i samhĂ€llet, sĂ€ger Gösta KĂ€mpe.
Nu ska de se till sin lÀgenhet och sedan ÄtervÀnda till Varberg.
ââVi fĂ„r stanna dĂ€r ytterligare ett tag.
I en uppgÄng mitt över den drabbade huslÀngan bor Lytheane Nsabemana. Hon Àr ekonom och jobbar hemifrÄn.
ââJag blir mer orolig. Jag trodde först det var en brand. Jag tĂ€nkte att olyckor hĂ€nder.
ââMen sen nĂ€r man fick höra att det kan ha varit en medveten explosion kĂ€nns det otryggt. Det kĂ€nns nĂ€stan som att bo i en krigszon, sĂ€ger hon.
Hon Àr rÀdd för att vÄldet nu kommer att eskalera.
ââMen jag tror inte det kommer att hĂ€nda hĂ€r igen. Det vore som om blixten slog ner tvĂ„ gĂ„nger pĂ„ samma stĂ€lle, sĂ€ger hon.
Utefter Ăvre Husargatan gĂ„r en jĂ€mn ström av flanörer. Flera stannar upp och stĂ„r och tittar upp mot den brandskadade fasaden. NĂ„gra tar bilder med sina mobiler.
Det Àr lugnt och stilla. Men avspÀrrningsbanden och sotmÀrkena pÄ huset vittnar om den kalabalik som rÄdde under gÄrdagen. Dramat Àr över. Men mÄnga vars liv vÀnts upp och ner söker en förklaring och ett hopp inför framtiden.
RÀttat: I en tidigare version fick tvÄ av de intervjuade fel efternamn.