Nu talar flera kvinnor som tidigare arbetat med Essies matte, en ung kvinna som behöver mycket omvårdnad i vardagen, ut om hur hunden Essie, enligt dem, behandlats.
– Alla godhjärtade människor som engagerar sig i det här blir så lurade, säger en före detta anställd.
De tidigare anställda som arbetat med att vårda A är flera. EP har talat med fem av dem.
Essie är assistanshund åt A.
Enligt de tidigare anställda bör A inte ha hund, bör inte ha något djur alls, eftersom hon på grund av sin funktionsnedsättning inte förstår hur man handhar djur.
Patrik Ölmeborg, pappa till A som köpt in hunden, svarar:
– Det stämmer inte alls. Och om min dotter gör något fel är det personalens skyldighet att anmäla det och någon sådan anmälan finns inte.
Men – de personer EP talat med är eniga: Om någon stulit Essie har hunden det högst sannolikt bättre där hon är nu, menar de.
De berättar om en miljö där hunden misshandlas fysiskt och psykiskt, en miljö där de anställda förbjuds av familjen att skydda hunden då A inte förstår vad som är rätt och fel.
– Essie är rädd för henne, säger en person.
– Hon håller för nosen så att Essie inte kan andas, drar i svansen och sparkar på hunden, berättar en annan.
Vad tror ni kan ha hänt?
– Jag undrar om någon vetat hur illa Essie behandlats och velat rädda henne, säger en person.
– Var hon än är har hon det bättre nu, säger en annan.
– Och det är klart man funderat på om det kan vara en försäkringsgrej, säger en tredje.
Patrik Ölmeborg:
– Vi vill ha hem Essie till vår dotter. De pengar vi kan få ut på försäkringen räcker ändå inte helt till en ny assistanshund, men jag betalar gärna mellanskillnaden.
I huset bor klienten A, där bodde tidigare även familjen Ölmeborg, men när A inte fick bo kvar på LSS-boendet valde familjen att skaffa annat boende åt sig själva och lämna huset åt A tills en bättre lösning finns.
Flera uppgifter talar om hårdhänthet och avsaknad av sympati för hunden.
– Patrik har sagt att Essie är som vilket hjälpmedel som helst, som en rullstol, hon är så tränad att A ska kunna slå ihjäl henne.
Patrik Ölmeborg:
– Det är en grupp tidigare anställda som fått sparken som är bittra och vill hämnas, jag vet vilka det är och inget av vad de säger stämmer.
I juni i år gjordes en anmälan till Länsstyrelsen.
I den står det bland annat:
"Hunden blir slagen flera gånger i veckan"
"Hunden blir fysiskt och psykiskt misshandlad"
"En hundkunnig person kan se att hunden beter sig på ett sätt som visar att den är rädd".
Eftersom ärendet är pågående är mycket av informationen från Länsstyrelsen hemlig och lämnas därför inte ut.
Patrik Ölmeborg har inte sett anmälan, men vet att en sådan har gjorts.
– Men jag förstår ju vem som gjort den, säger han.
Sanningshalten i anmälan har inte utretts. Djurskyddshandläggarna på länsstyrelsen har inte hunnit göra något tillsynsbesök för att kontrollera hur Essie har det.
Lena Malm är chef för veterinärenheten på Länsstyrelsen. Hon säger:
– Vi vill göra oanmälda kontroller, men det är svårt att vid ett besök se om ett djur har misshandlats.
Vad kan ni göra?
– Vårt verktyg är förelägganden i första hand.
Omhändertagande?
– Om djur uppenbarligen far illa och det inte tycks finnas utsikter till förbättring, då kan vi ta hand om dem.
När Essie försvann hade tre veckor gått sedan anmälan. Det är den tid länsstyrelsen normalt behöver få på sig för ett ärende om det inte uppenbarligen är något mycket akut.
Varför hade ni inte kontrollerat detta?
– Nu i sommartider får man räkna med att det tar lite längre, vi har inte personal så det räcker alltid, säger Lena Malm.
Om någon hittar en labrador är kännetecknet på Essie att hon saknar en framtand.