Enköping och Bålsta finns mitt i det största riskområdet för Tick Borne Encephalitis, mer känt som TBE, fästigburen hjärninflammation. Det kände Gunnar Zetterberg till, även innan den 24 maj i år. Det var då huvudvärken slog till med full kraft.
– Jag känner några personer som har haft TBE, men har alltid tänkt att ”det där händer aldrig mig”. Jag försökte undvika sprutor och mediciner så långt det gick och hade aldrig tänkt tanken att vaccinera mig, säger han.
Nu låter det annorlunda. När Gunnar Zetterberg under intervjun ursäktar sig och tar ett samtal från en av sina anställda som vill höra hur chefen mår blir inledningsorden: Du har väl vaccinerat dig!
Men tillbaka till slutet av maj. Gunnar Zetterberg hade mer ont än någonsin, men förklarade det med att massage-behandlingen hos kiropraktorn för sin tennisarmbåge hade frigjort energi och omvandlats till huvudvärk.
Han tog det säkra före det osäkra och besökte vårdcentralen i Örsundsbro.
– Jag tog värktabletter, gick till jobbet som vanligt och mådde jättebra några dagar, berättar han.
På lördagen efter vaknade han med, om möjligt ännu värre huvudvärk än veckan innan.
– Det var som en stenkross i huvudet. Jag förstod att något var fel.
Han hade kraftig huvudvärk, men inte de andra vanliga symptomen på TBE. De kom senare.
– Läkaren i Örsundsbro skickade mig vidare direkt till Akademiska. Jag fick ta två ryggmärgsprover på akuten, hade 41 graders feber och spydde som en räv.
Diagnosen var klar. TBE.
Gunnar Zetterberg berättar att den sprängande huvudvärken fanns kvar i tre dagar. Han var utslagen, orkade ingenting och fick stanna på sjukhuset i åtta dagar.
– Det gick många tankar i huvudet då. Jag vet att man kan bli förlamad och rullstolsbunden, att vissa som aldrig återhämtar sig.
Väl hemma i Verkesta, byn i Husby-Sjutolft öster om Enköping, blev det ytterligare konvalescens.
En del av hans hjärna var inställd på att börja arbeta så fort som möjligt. Han driver ett eget företag och är delägare i ett annat, med tolv anställda och många parallella husbyggen på gång, bland annat i Skolsta.
– Men jag förstod ändå att det bara var att stänga av omvärlden. På tre veckor lämnade jag inte sängen, säger han och pekar in mot sovrummet.
Han försökte, men orkade inte.
– Jag var uppe några minuter, gick till köket, men hade ingen matlust utan gick och la mig igen, förklarar han.
Gunnar Zetterberg tycker ändå att han på ett sätt har haft tur.
– Jag verkar ha fått en lindrig variant av TBE. Även om min sjukskrivning förlängs så räknar jag med att bli fullt återställd, säger han.
60-åringen, som följer med ut på verandan och trotsar ljuskänsligheten en stund, tycker att det är viktigt att få berätta.
– Man läser mycket om TBE, men sällan om de personer som drabbats.
Nu är han inne på sjunde veckans sjukdom.
– I måndags gjorde jag ett kort besök hos gubbarna på bygget för första gången, bara för att säga hej. Sedan vilade jag resten av dagen.
Hur känner du dig i dag?
– Jag har gått ned 22 kilo och tappat alla muskler. Så fort jag orkar ska jag försöka börja ta kortare promenader. Senare kanske det blir träning på gym och simning. Jag är långt i från den kondition som krävs för att jobba på ett bygge, konstaterar han.
Och du vet fortfarande inte när du blev smittad?
– Nej, jag har inget minne av något fästingbett. Men när jag låg inne på sjukhuset och hade sprängande huvudvärk tyckte jag att hela huvudet var knottrigt av fästingar. Men varken min fru eller någon annan som tittade hittade några, berättar han.
Den som har haft TBE är immun mot sjukdomen, men han kommer att fortsätta att uppmana alla han träffar att vaccinera sig.