Efter ett varierat arbetsliv som både hemmafru, hudvårdsföretagare och sjuksköterska har Ulla Mellqvist varit pensionär i 17 år. Med en pension på 12000 kronor före skatt tillhör hon inte de som har det allra sämst ekonomiskt. Trots det räcker ändå inte pengarna till.

– Hur jag än vrider och vänder måste jag snåla.

Ulla Mellqvist bläddrar i sina pensionspapper och hunden Stella snurrar runt hennes ben. I den ena änden av uterummet står TV:n på och erbjuder sällskapligt bakgrundsljud. För fyra år sedan sålde hon huset till grannen och nuförtiden är hon hyresgäst i samma hus. För första gången sen försäljningen har hon fått en hyreshöjning på cirka 1500 kronor, men något utökat bostadsbidrag får hon inte.

Artikelbild

| För tre år sedan fyllde Ulla Mellqvist 80 år. Hennes stora passion är trädgården och skrot-konstsamlingen som löper längs ena husväggen. – Se här vilken fin lampa, skrattar hon.

– Och jag går redan back en tusenlapp varje månad. Hade det inte varit för min lilla pott med sparpengar som jag fick när jag sålde huset hade jag inte klarat mig, säger Ulla Mellqvist och lägger huvudet på sned. För en kort stund ser hon bekymrad ut och vi diskuterar rapporten som visar att 1300 personer över 66 år i Enköping har det ännu sämre ställt än henne, de lever på en tusenlapp mindre. Hur klarar de vardagen? Har de också sparpengar? Rapporten visar också att 1100 av de låginkomsttagande pensionärerna i Enköping är kvinnor. Kanske lever de tillsammans med en man som har bättre inkomst? Så är inte fallet för Ulla Mellqvist. När hon var i 30-års åldern skiljde hon sig och har aldrig gift om sig. Livsval som hon aldrig ångrat. Hon menar att hennes allra bästa sällskapsinvestering är hunden.

– Det är en otrolig vän och kontaktförmedlare med omvärlden.

När hon pratar om Stella försvinner den bekymrade minen trots att den fortsatta genomgången av ekonomin inte lockar till skratt. Uppvärmningen av huset kostar mellan 1500 och 3000 kronor per månad och därutöver betalas bil- och hemförsäkring samt en halv bensintank varje månad.

– Samtidigt älskar jag att bo här på landet och jag trivs väldigt bra med min tillvaro. Det viktigaste är att vara delaktig och känna sig behövd, säger Ulla Mellqvist som noterat min bekymrade min.

– Du ska inte oroa dig för att gå i pension, på många sätt är den förlösande. Samhället har inte längre några krav på dig, du rår din egen tid, säger hon uppmuntrande.

Är det inget du saknar?

– Materiellt? Gud nej. Däremot saknar jag ork. Det gör jag sannerligen, skrattar Ulla Mellqvist.