Den 26 juni år 1638 hölls rättegång med Trögds häradsrätt. En kvinna stod anklagad för att ha mördat sitt nyfödda barn. Hon hette Gertrud och hade jobbat som piga på Johan de la Gardies Ekholmens Slott. Där hade hon någon gång under 1637 blivit förförd av en annan tjänare och så blev hon med barn. Varken Gertruds efternamn eller barnafaderns, tjänarens, namn står i tingsprotokollet.
Att ha sexuellt umgänge utanför äktenskapet var strängt förbjudet och blev man påkommen fick man dryga böter och spöstraff eller andra kännbara straff. Blev kvinnan dessutom med barn så straffades hon med skammen för all framtid. Och även om det är helt obegripligt för oss i dag att en mor kan mörda sitt barn, så hände det faktiskt då och då under tidigare århundraden. Kvinnan riskerade kanske att bli helt utfryst i sin familj eller i byn; var hon tjänstepiga fick hon kanske sluta sin tjänst och hur skulle hon då kunna överleva om även hennes familj vänt henne ryggen?
För Gertrud tycks det varit en katastrof att få ett barn. Och nu, framför de stränga männen i rätten, nekade hon helt och hållet till alla anklagelser. Men det fanns ju både vittnen och bevis, och efter att ha pressats kom sanningen fram.
Folket omkring henne hade misstänkt att hon var gravid och hon hade flera gånger blivit tillfrågad, men alltid nekat. Men det syntes säkert - det är svårt att dölja en växande mage. När det var dags att föda gick hon iväg ut till ett gärde där hon lade sig och väntade. Men hon fick inte vara i fred, för Hans Smeds hustru kom förbi och såg henne och hon frågade om hon skulle ha barn. Men Gertrud nekade och påstod att hon bara låg där och hade frossan, alltså feber. Sen gick hon hem. Det verkade kanske inte vara någon idé att försöka få vara ensam utomhus. Väl hemma hade hon tur för allt folk var borta då barnet till slut föddes. Och medan folket ännu var borta, rymde hon sin kos. Det var en torsdag.
Snart saknade man henne. Misstankarna om att hon fött ett barn var starka och på lördagen kallade man på fogden och började leta efter henne. Alla sina ägodelar hade hon i en låst kista. Fogden bröt upp låset och när han lyfte på locket möttes de av en hemsk syn - ett barnlik. Gertrud hann man upp en bit från Ekholmens slott, där hon vilat sig i en backe. Det står inget i protokollet om vilket skick hon var i, men man kan ju tänka sig att hon som nyförlöst var ganska illa däran, särskilt om hon inte fått något att äta och dricka sedan hon rymde. Nu greps hon och fördes inför rätta. Hon berättade att barnet varit vid liv när det föddes och att hon då först bara lagt det bakom kistan. Sen blev hon rädd att någon skulle se det, och kanske skrek barnet också så hon gömde det i stället inuti kistan och låste. Och sen rymde hon alltså.
På denna tid dömdes brottslingar enligt Kristoffers Landslag från 1442, men 1608 hade lagen fått ett viktigt tillägg - Mose Lag. Det innebar att rätten främst måste ta hänsyn till Gamla Testamentets lagar när de dömde brott och att det blev betydligt vanligare att dela ut dödsstraff. Ute i landets Häradsrätter var man nog inte alltid så bekväm med att döma folk till döden till höger och vänster, men då hade man ett kryphål att ta till. Man kunde säga att man inte hade tillräcklig kunskap i saken utan behövde höra vad en högre rättsinstans tyckte, och så skickade man målet till hovrätten där man väldigt ofta mildrade straffen.
Men i Gertruds fall fanns inga tvivel. Häradsrätten behövde ingen hjälp av Hovrätten utan dömde henne att mista livet för barnamord.