När EP gör ett besök på Ria Hela Människans härbärge i Enköping under måndagsförmiddagen är det fullt i lokalen och det hörs ett sorl inifrån matsalen. Här samlas de som inte har någon annanstans att ta vägen för att få ett mål mat för dagen och en plats att sova.
En av den är Gunnar, som egentligen heter något annat, som har levt som hemlös i drygt 40 år.
– Jag har sovit utomhus, i husvagn, egentligen var som helst där jag kunnat lägga huvudet. Det här är ett av de bättre ställena, berättar han när vi slår oss ner i ett avskilt rum.
För Gunnar var det att han vräktes från sin lägenhet i slutet av 80-talet som ledde till ett liv på gatan. I samma veva utvecklade också ett kraftigt drogmissbruk som i många år höll honom i sitt grepp och gjorde att han hade svårt att bryta sig loss och skapa en bättre situation.
– Drogerna gav mig en kick och det var svårt att tänka på något annat. Det var en farlig karusell som aldrig stannade och jag kände en stor maktlöshet, det fanns inget som tydde på att livet kunde bli bättre, säger han.
Gunnars historia går igen hos många av de andra som söker sig till härbärget och nu tillkommer fler för varje dag som går.
– I somras var det glesare här men vi räknar med att det kommer vara helt fullt nu i jul, säger Peter Ulveström, verksamhetschef för organisationen Ria Hela Människans härbärge i Enköping.
På härbärget finns nio sängplatser och snart är alla fulla. Det är också många besökare som endast stannar dagtid och sover på annat håll. På organisationens härbärge och dagcenter brukar omkring 140 personer komma och gå i omlopp men exakt hur många hemlösa det finns i Enköping är svårt att säga med säkerhet.
– Jag tror att mörkertalet är väldigt stort. Vi hör dem prata om personer här i staden som vi aldrig hört talas om, det är inte alla som vågar söka sig hit, säger Peter Ulveström.
Att lämna livet som hemlös är ofta en svår kamp men personalen på Ria drivs av en övertygelse om att det är möjligt även om det kräver såväl ansträngning från individen som hjälp från samhället. Organisationen har ett nära samarbete med socialtjänsten och när en person för första gången kommer till härbärget gör personalen och den hemlöse en inskrivningsplan där de går igenom vilka steg den hemlöse kan för att återintegrera sig - bland annat att ta kontakt med en socialsekreterare.
– För oss är det viktigt att vara det där första skyddsnätet, att visa att vi ser dig som person och att det faktiskt finns en annan väg. Många av de som kommer hit är de finaste personerna jag någonsin träffat men på grund av sina omständigheter har de hamnat snett i livet. De är viktigt att komma ihåg att det här kan hända vem som helst, ingen vill leva som hemlös, säger Peter Ulveström.
Han får medhåll av Gunnar:
– Ja, alla har förr eller senare ett fönster av klarhet där man ha motivationen att agera. För mig var det för fem år sedan, jag bara kände: så här vill jag inte leva, vafan håller jag på med? Resten var enkelt.
Just Gunnar är ett exempel på att det går att börja om på nytt. Efter 40-år som hemlös har han nu via socialtjänstens hjälp fått sin allra första egna lägenhet dit han flyttar in senare i vinter.
– Det känns fantastiskt äntligen har jag ett eget plejs där jag kan sätta nyckeln i låset, man behöver inte mer än så. Framtiden känns ljus nu, säger han