2018: Tove Eriksson tränade och tävlade i hoppning med hästen Taste. Så här såg han ut i muskulaturen innan han kom till hästgården, enligt Tove Eriksson.
"Undersök saken snarast innan någon av hästarna avlider av vanvården.”
Så skriver anmälaren till länsstyrelsen i Uppsala i november 2020. Anmälaren vittnar om hästar som står till knäna i avföring utan vindskydd och vatten på en gård i Heby kommun. Trots det valde länsstyrelsen att inte åka ut och kontrollera gården. I stället ringde de till djurhållaren – 83 dagar efter att anmälan kommit in. Djurhållaren försäkrade att allt var bra, och länsstyrelsen nöjde sig med svaret.
Tre år senare dör tre hästar på gården av misstänkt svält och vanvård – ett föl, en ettåring och den 13-åriga hopphästen Taste – bekräftar länsstyrelsen. En åklagarledd förundersökning om bland annat djurplågeri och brott mot djurskyddslagen inleds mot djurhållaren.
– Min vän som äger till Taste har haft både honom och två andra hästar på gården i ett år. Där skulle de få en allsidig träning under en tid när varken jag eller hästägaren hade möjlighet att ge dem det, berättar Tastes tidigare ryttare Tove Eriksson.
Kvinnan som driver hästgården är känd för att vara kunnig på hästar, och hästägare från hela landet skickar dit sina djur för skötsel, träning eller försäljning.
Tove och hästägaren får inte komma och hälsa på hästarna på gården, men kvinnan intygar regelbundet att allt är lugnt.
– Med jämna mellanrum får vi uppdateringar från djurhållaren att allt är bra med hästarna. Därför känner vi inget behov av att besöka dem, särskilt inte med tanke på hennes goda renommé och vetskapen om att vi har många gemensamma bekanta, säger Tove.
Tove Eriksson från Björklinge förlorade hästen (inte hästen på bilden) hon tävlat med i flera år efter att den vistats på hästgården i Heby kommun som nu utreds för vanvård.
I slutet av september i år började en granne ana att något inte stod rätt till på gården, när djurhållaren kom och bad om hjälp med ett föl som hamnat i ett dike.
– Vi försökte få fölet att resa sig upp men det gick inte. Jag öppnade hästens mun och såg att slemhinnorna var vita, jag sa: "Det ser inte bra ut, du måste ringa veterinär". Men jag förstod inte vad mer som dolde sig där uppe på gården, säger grannen.
Fölet avlivades av veterinären som konstaterade att fölet var för litet för sin ålder, vilket tyder på att det inte fått tillräckligt med mat, enligt en anmälan till länsstyrelsen. Veterinären larmade länsstyrelsen, som återigen inte åkte ut, utan bestämde sig för att göra en besiktning några veckor senare.
Men besiktningsdatumet hann aldrig komma.
Hästen Taste dog av svält i mitten av oktober efter att ha vistats på gården i Heby kommun. Veterinären hann aldrig komma innan han var borta.
I mitten av oktober ringde djurhållaren till Tove Erikssons vän och ägare till tre av hästarna på gården. Hon sa att hästen Taste var förgiftad och var både vinglig och avmagrad.
– Djurhållaren frågade då: "Vad har du för försäkring? Täcker den nödslakt?". Trots det sa hon att det inte passade att vi kom dit, och hon avböjde när vi ville skicka dit en veterinär för att undersöka hästen, säger Tove.
Lite senare på dagen hörde djurhållaren av sig igen och sa att det har vänt och att Taste mådde bättre.
– Trots att hon sa att det inte passade bestämde vi oss ändå för att vi måste hämta hem hästarna. Vi åkte direkt dagen efter.
När Tove och hästägaren kom till hästgården möttes de av misär. Hästarna stod i sin egen avföring och var så avmagrade att de knappt kände igen dem. Det stank ammoniak.
– När vi tog av täcket på Taste och såg hur mager han var fick vi en chock, det var fruktansvärt. Hästen var i mycket värre skick än vi någonsin kunnat ana. Vi bröt ihop.
Så här såg en av de överlevande hästarna ut innan han kom till hästgården. Här med Tove Eriksson i sadeln.
De tog hem alla tre hästarna samtidigt som Tove kontaktade länsstyrelsen och sa att de är tvungna att åka till gården direkt.
– När vi kom hem var det ingen veterinär som hade tid att komma, men hästarna stod på benen, åt och drack. Så det kändes som att vi kunde andas ut för en stund.
Dagen efter dog Taste i Toves famn.
– Han bara låg ner, svettig och kämpade för sitt liv. Jag ringde veterinären men innan de hann komma somnade Taste in. Vi fick obduktionsrapporten nyligen. Det var inte förgiftning. Han svalt ihjäl. Kvinnan som skulle ta hand om våra hästar kan inte ha gett dem varken vatten eller mat på flera veckor. Det fanns inte ens fett runt hjärtat. Då har det gått långt.
De andra två hästarna som Tove Erikssons vän haft på gården, där även denna tävlats av Tove, överlever vistelsen på gården.
Dagen efter åkte länsstyrelsen till gården tillsammans med veterinär och polis.
– Det är ett allvarligt och tragiskt ärende som tyder på vanvård. Vi var tydliga med att det var tvunget att ske en snabb avveckling av alla djur på gården, sammanlagt femton hästar. Djurägaren var samarbetsvillig och kontaktade redan samma kväll hästägarna för att de skulle ta hem sina hästar, berättar djurskyddshandläggaren Catarina Lehman, som tog emot samtalet till länsstyrelsen.
Har kvinnan nu förlorat sitt tillstånd att bedriva hästverksamhet?
– Hon har aldrig haft något tillstånd, så det finns inget tillstånd att dra in.
Hur länge kvinnan haft verksamheten igång utan tillstånd vet inte länsstyrelsen.
– För tre år sedan kanske hon inte tog emot fler än tre inackorderade hästar, utöver sina egna. Då krävs inget tillstånd.
Taste hade liggsår och skador som tros ha uppkommit efter att han släpats bakom en traktor när djurhållaren försökte få honom på fötter.
En av hästägarna som kontaktades efter länsstyrelsens besök på gården är Maria Lundquist, som skickat dit sin häst Vivvie för att få hjälp med försäljningen. Djurhållaren ringde och sa att Vivvie druckit förgiftat vatten och måste hämtas på en gång.
– Vi blev jättechockade när vi fick se Vivvie. Hon var så avmagrad att ryggen och höftkotorna stack upp genom täcket. Djurhållaren hade sagt att veterinären varit där, men ville inte säga vilken veterinär. Allt visade sig bara vara lögner.
Nu önskar Maria att hon tagit hem hästen tidigare.
– Det känns som att man satt sin häst i koncentrationsläger i åtta månader.
Så här såg den tredje hästen ut när Tove Eriksson och hennes vän fick hem honom.
Sedan fallet med hästgården uppdagades har länsstyrelsen fått kritik för att de aldrig gjorde någon besiktning vid den första anmälan för tre år sedan, utan nöjde sig med ett telefonsamtal.
Lena Malm, länsveterinär och tillförordnad enhetschef på länsstyrelsen i Uppsala, förklarar att det handlar om en period när länsstyrelsen hade knappa resurser.
– Det var under covid, vi hade mycket sjukfrånvaro och blev tvungna att prioritera hårt och då blev det här ärendet bortprioriterat för annat som var mer akut.
Men vad var det som gjorde att ni väntade 83 dagar med att ringa?
– Det här ärendet lades på en lista för kontroll som plockades upp löpande på våra prioriteringsmöten, utifrån våra begränsade förutsättningar för fysisk kontroll prioriterades det om till uppföljning via telefon. När vi tog kontakt med djurhållaren bedömdes informationen som trovärdig.
Vi har upprepade gånger sökt djurhållaren men har inte fått något svar.