Men det satt hårt åt. Spelet var nämligen ömsom vin ömsom vatten.
Exempelvis i den första halvleken där det vissa stunder bjöds på briljanta kombinationer, stabila räddningar, härliga och distinkta avslut.
Men lika ofta handlade det om stegfel, bortkastade bollar och skott utan varken kraft eller precision.
– Vi hade en jättedipp, vet inte varför det blir så, precis om ingen riktigt tror på det vi gör plötsligt, sa tränaren Ken Hornö.
Men en utvisning förändrade matchbilden. För EHF. Plötsligt tände laget till, tog den perioden med 2–0 och öste på ända fram till pausvilan.
Frida Haraldsson pricksköt, Liza Burnelius flippade och Amanda Gustafsson vräkte in två bollar i rad. Och plötsligt var det 11-12 som paussiffror och inte något betydligt hemskare.
Under den första kvarten av andra halvlek lyckades EHF göra tre ynka mål. Skillnaden nu var att Josefin Sand bestämt sig för att spika igen kassen helt. När Sands makalösa form kvarstod samtidigt som bland annat Isa Ekströms kantspel plötsligt lyste mästarklass kunde EHF både gå ifatt de tre mål de låg under samt ta ledningen.
Göksten försökte komma tillbaka men nu släppte aldrig starka EHF greppet.
– Det är det sköna med det här laget, om det inte fungerar för vissa kliver andra fram.
Därmed lever drömmen och en härlig toppmatch mot AIK väntar i helgen.
– Nu har vi gett oss själva chansen, härligt, avslutade den belåtne EHF-tränaren.
Bästa målskyttar EHF: Isa Ekström 4, Rebecca Strand 3, Amanda Gustafsson 3, Therese Lundström 3.