På söndag eftermiddag ställs Enköpings HF mot AIK på bortaplan. AIK är tre poäng före med två matcher kvar. Ska kvalklara EHF ha chans på direktplats är seger ett måste.
Laget har under Ken Hornös ledning förvandlats till en stark lagmaskin. Det har de bevisat flera gånger. Men faktum kvarstår. En stor del i EHF:s fortsatta öde ligger i 25-åriga Josefin Sands händer och fötter. Hennes målvaktsspel har långa stunder varit helt briljant.
– Jag är ganska lugn, blir inte nervös, stay cool, skrattar hon på frågan om den främsta styrkan.
Ett svar som inte förvånar om man sett henne i aktion.
– Det har gått bra för mig i år, säger hon och fortsätter.
– Men framför allt för laget. Vi har en bra utveckling match för match.
Ursprungligen från Västerås Irsta via Örebro och Hallstahammar hamnade hon i EHF där hon gör sin tredje säsong.
– Det var lite för låg nivå i Hallstahammar, var på väg att sluta.
Då ringde lagledare Annelie Wilhelmsson antagligen ett av de viktigaste samtalen i EHF:s damlags historia.
Finns det några svagheter?
– Skulle vilja bli snabbare med armar och händer, få kvickare reflexer så jag kan vänta ut skyttarna bättre.
Men trots henne storspel rankar hon sig bara som tvåa i familjen.
I elitserielaget Västerås Irsta står nämligen lillasyster Julia.
Har ni diskussioner om vem som är bäst?
– Nej, vi har alltid stöttat varandra. Jag tycker hon är bäst, skrattar Josefin.
Några långsiktiga planer med handbollen har hon egentligen inte.
– Just nu är målsättningen bara att gå upp i allsvenskan med EHF.
Och hon är på det klara med att AIK kommer bli svåra att besegra.
– Kommer bli tufft, antagligen en av de tuffaste matcherna den här säsongen. Laget skulle behöva en seger för självförtroendet inför fortsättningen, menar hon.