Det var den 13 december 2013 som då 16-årige Leonard Marlesson var i ishallen för en idrottslektion under sin första gymnasietermin. När Leonard skulle knyta sina skridskor upptäckte han att vänsterhanden var bortdomnad. Efter någon minut ville han berätta för sin klasskompis att det var något som inte stod rätt till med hela vänsterarmen. När han skulle berätta för vännen vad som försiggick fungerade inte talet. Leonard, som var helt klar i sinnet, blev då mycket rädd och undrade vad som hände med hans kropp. Vännen som han försökte prata med hämtade sedan en lärare, varpå ambulans kallades till platsen.
– Ambulansen tog längre tid på sig att komma än vad den borde ha gjort. När jag väl kom in till sjukhuset var hela huvudet fullt av blod. Det var verkligen illa. Då bestämde läkarna sig för att söva ner mig och ta bort mitt skallben för att lätta på trycket, säger Leonard och fortsätter:
– När de tog mig till Akademiska ringde de min mamma och berättade att något höll på att hända med mig. Prognosen hon fick under det samtalet var att hon inte skulle förvänta sig att få träffa mig något mer. De bedömde att jag förmodligen skulle vara hjärndöd ifall jag vaknade igen.
Leonard låg sedan nedsövd i cirka två veckor efter stroken. Läkarna har konstaterat att hjärnblödningen berodde på en kärlmissbildning som inte var känd innan själva blödningen inträffade.
– Jag var på sjukhus fram till maj 2014. Jag hade som målsättning att ta mig tillbaka till gymnasiet. Det var inte för att jag ville bli ingenjör eller så, jag ville bara leva som vanligt och ta studenten som alla andra. Jag blev tillsagd av läkarna att jag absolut inte skulle gå gymnasiet. Jag skulle vila tre till fyra år och sen gå på komvux. Men jag började på naturprogrammet under hösten 2014, säger han.
Leonard Marelsson har idag, nio år senare, pluggat i tre år på Örebro universitet och ett examensarbete ifrån att kalla sig högskoleingenjör inom industriell ekonomi. Examensarbetet arbetar han med hemma i Enköping och han hoppas kunna jobba i närområdet efter examen.
– Kognitivt sett så är jag skarpare än innan stroken, om inte skarpare. Man måste fortsätta framåt. Man kan inte backa, säger Leonard.