Helena Stenholm, sjuksköterska, går sin morgonrunda på medicinavdelningen på Enköpings lasarett och hjälper patienter.
Morgonpasset på Enköpings lasaretts medicinavdelning har just börjat. En efter en får de inlagda patienterna hjälp av personalen med att börja dagen. En del av dem säger inte så mycket och är svaga. Andra är helt med i samtalen och svarar personalen på frågor om hur de mår. De kan hjälpa till genom att vända sig lite i sjukhussängen när personalen byter kläder på dem.
– Jag bli väl omhändertagen av tanterna här, säger en man över mobiltelefonen till sin fru, med skratt i rösten.
Två medicinavdelningar på Enköpings lasarett har denna sommar slagits ihop. Därmed färre vårdplatser. Men det gör att personalen får sina semestrar berättar en av cheferna vi träffar, som varit med och planerat inför sommaren. Lasarettet är fullbelagt och det finns just nu endast en vårdplats kvar. Patienterna blir omhändertagna men det saknas mycket personal.
På Enköpings lasarett är det fullbelagt. " Det finns bara en vårdplats kvar" säger Liz Gref, biträdande verksamhetschef för vårdavdelningarna.
Mannen i sjukhussängen, som pratade med sin fru, har syrgas inkopplad och är rosslig i luftvägarna. Han säger att han mår "för jävligt". En undersköterska har precis hjälpt honom med att få nytt lakan i sängen och allt annat som hör till, eftersom hans krafter inte finns. Hon frågar i varje moment hon utförde om det känns bra och hur han vill ha det. Han verkade vara tacksam över hennes vänlighet och lugn.
– Vad snäll du är. Men jag vill bara hem. Även fast jag blir ompysslad jättemycket.
Orden planering och samarbete är flitigt använt av de som arbetar den här morgonen. Något som verkar fungera bra trots allt eftersom personalen tar sig tid för varje patient med lugna röster och en del skratt. Flera i personalen vi träffar berättar att det är en arbetsplats där grundstrukturen är bra hela vägen från chefen ned till det faktiska arbetsschemat.
Juana Cadier är AT-läkare på medicinavdelningen, Enköpings lasarett. "Jag ville komma till en arbetsplats där det är trevligt och mycket att göra".
Plötsligt hörs en röst.
– Ska jag skriva övertid på dig ikväll också ? säger en kvinna som stannar till i dörrposten.
Frågan går till en undersköterska som just berättat att det verkligen inte finns någon stress på avdelningen och att det är ett bra jobb med goda utvecklingsmöjligheter. Så vi ber om förklaringen till varför övertid ändå känns okej.
– Nej, det är aldrig stress här. Trots att det saknas personal och vi jobbar övertid så är planeringen så pass bra av cheferna och av hela vårt gäng, så det blir roligt att jobba, berättar undersköterskan.
Liz Gref, biträdande verksamhetschef för vårdavdelningarna, tycker det är svårt att rekrytera personal. "Det är som ett stort svart hål. Vi skulle kunna anställa hur många som helst känns det som".
Morgonronden med läkarna är över, och vi pratar med Liz Gref, som är verksamhetschef. Hon förklarar varför vården trots allt fungerar sommar efter sommar även när personalbristen är stor.
– Ett sammansvetsat gäng där alla tänker på patienten. Vi lever på lojalitet och omtanke från våra anställda som ser att människor behöver vård. Det gör att personalen ställer upp och gör det extra som krävs. Det är tufft inom vården varje sommar och vi får beordra in personal och be de timanställda om mer. Men det fungerar. Att vi slagit ihop medicinavdelningarna och samarbetar, det möjliggör att personalen får semester. Jag önskar bara att politikerna kunde se vad om behövs för att allt ska fungera bättre.
Vi lyssnar lite på verksamhetschefens möte som hon har via sin dator. Hon stämmer av med kommunen två gånger i veckan hur det ser ut med platser för hemsjukvård och hemtjänst. Hon vill att allt ska vara väl förberett för nya lediga vårdplatser. Och att personalen inte överbelastas. Det kommer en höst också, som hon vill att alla ska orka med.
– Det är som ett stort svart hål. Vi skulle kunna anställa hur många undersköterskor och sjuksköterskor som helst känns det som, säger Liz Gref.
Helena Stenholm, sjuksköterska på medicinavdelningen Enköpings lasarett. "Jag tycker att att det är lätt att vara delaktig på ett familjärt sjukhus"
Sjuksköterskan Helena Stenholm hade åtta patienter på sin morgonrunda på lasarettet. Vi får veta att hon har arbetat många år på Enköpings lasarett. Hon växlar snabbt mellan att kunna prata med patienter, läkare och kollegor.
– Det är ett litet familjärt sjukhus med närhet till ledningen, då är det lätt att bli delaktig. Det är ett trevligt gäng som jobbar här på medicin.
Patienten Torbjörn Andersson har varit 14 dagar på medicinavdelningen på Enköpings lasarett och tycker att personalen är jättefin.
En patient som tycker han har det bra på medicinavdelningen är Torbjörn Andersson. För 14 dagar sen fick han en stroke, men ska snart få lämna avdelningen över dagen för att prova hur det fungerar hemma.
– Jag har blivit kvar här för arbetsträning och få medicin. Jag tar små, små steg som ändå är stora, för mig. Personalen här är jättefin. Och det finns flera pensionärer här från en förening jag är med i. Vi kan prata om boule och sånt. Men jag längtar efter att få komma hem och testa hur det fungerar.