För två veckor sedan kom Magnus Wiberg hem till Enköping efter sex omtumlande veckor i Nepal. Syftet med resan var att ta sig ända upp till toppen av det 8 156 meter höga berget Manaslu beläget i Himalaya. Magnus har nämligen varit bergsklättrare sedan 2015 och bestigit berg i länder som Ryssland, Peru och Kirgizistan. Han menar också att intresset successivt blivit större.
– Det började i lumpen när man var mycket i fjällen men drog igång ordentligt efter min första bergsklättring när jag besteg Elbrus i Ryssland. Sen kraschade jag med cykeln 2016 där jag bröt en massa kotor i ryggen och ett par revben. Det fick mig att tänka att man har bara ett liv och det kan gå jättefort innan det är slut så jag ville hålla på med det jag älskar så mycket som jag bara kunde.
Vid hans tidigare resor till Nepal har han bestigit bergen Lobuche Peak, Island Peak och Ama Dablam. Han blev dessutom första svensk att ta sig upp på toppen av Kyazo Ri. Men inför den här resan gick han in med en ny målsättning – att ta sig över 8 000-metersgränsen.
– Man har ju alltid velat utmana sig själv och göra bättre ifrån sig efter varje resa. Så redan från första början var jag fast besluten att ta mig upp till toppen och klara av 8 000 meter.
Men att klara av detta har vid flera tillfällen visat sig vara en dödlig utmaning. Fram till maj 2008 hade 297 personer tagit sig ända upp till toppen medan 53 människor mist livet när de försökt sig på den bedriften. Den siffran beräknas dock vara mycket högre idag då ytterligare nio bergsklättrare omkom i en lavin som skedde i Manaslu den 23 september 2012. Dessvärre fortsatte dödsfallen även nära inpå Magnus vistelse.
– Innan resan gjorde man en hel del research om Manaslu, typ hur svårt det var och hur vädret såg ut, men också hur många som klarat det och hur många som har dött. Tyvärr var det en som dog, troligtvis av en blodpropp, ungefär fyra dagar efter att jag var där. Sen var det en amerikanare som soloklättrade som inte klarade sig. Men jag var medveten om riskerna, det viktigaste är att man lyssnar på vad kroppen säger.
Två veckor in i expeditionen började det även se oroväckande ut för Magnus del. Ungefär 5 000 meter upp var hans syressättning ända nere på 40 och det visade sig att han fått vätska i lungorna. Han blev därför tvungen att åka med helikopter till ett sjukhus i Katmandu där han tillbringade fyra dagar.
– Man började ju tänka vad som var fel och att man kanske var feltränad. Jag har varit uppe på 7 000 meter tidigare och aldrig haft några problem. Men efter att jag tog antibiotika och gjorde en massa lungtester på sjukhuset så fick de ur vätskan. Sjukvården där var fantastisk.
Läkarna gav således klartecken för Magnus att fortsätta men rent acklimatiseringsmässigt fick han börja om från början då kroppen återigen var tvungen att ställa om sig till bergets klimat. Men Magnus menar att viljan av att fullfölja detta tog honom vidare, och slutligen ända upp till toppen av världens åttonde högsta berg.
– Det var en otrolig lättnad. Men jag var fruktansvärt trött när jag kom upp, det här var nog det tuffaste jag gjort i mitt liv. För visst började man tänka där på sjukhuset om jag skulle orka detta. Men att lägga ner så mycket slit och åka så här långt för att sedan ge upp, det fick inte hända.