Den slutsatsen drar forskare vid Karolinska Institutet, Stockholms universitet och Uppsala universitet i studie som publiceras i tidskriften Acta Paediatrica. Studien omfattar nära 3 700 barn i åldern tre till fem år i Uppsala.
– Våra resultat bör vara lugnande besked för föräldrar som funderar över om de gjort rätt när de kommit överens om gemensam vårdnad med växelvis boende för sina små barn, säger psykologen Malin Bergström, forskare vid Centrum för ojämlikhetsforskning, CHESS, vid Karolinska insstitutet och Stockholms universitet.
Sedan en ny lag om gemensam vårdnad trädde i kraft för snart 30 år sedan har det blivit allt vanligare att barnen efter en separation växlar mellan att bo lika mycket hos pappan som hos mamman. Både i Sverige och internationellt har en del debattörer kallat detta för ett gigantiskt experiment och hot mot ett växande antal barns psykiska hälsa.
– I synnerhet för små barn har förutsägbarhet och kontinuitet sagts vara viktigare för deras psykiska välbefinnande än en fortsatt vardagskontakt med båda föräldrarna. Ingen svensk studie före vår har dock undersökt om så verkligen är fallet, säger Malin Bergström.
I den nya studien besvarade både föräldrarna och barnens förskollärare ett ofta använt frågeformulär för att upptäcka eventuella känslomässiga och psykologiska symtom hos barn, till exempel hyperaktivitet, ängslighet, bristande uppmärksamhet och problem i kontakten med andra barn.
Svaren bekräftade inte farhågorna om att barn med växelvist boende skulle vara en särskilt utsatt grupp.
– När det gällde förekomsten av psykologiska besvär fanns det enligt föräldrarna i själva verket inga påtagliga skillnader mellan barn i intakta familjer och barn med växelvist boende. Däremot var psykologiska problem något vanligare bland barnen som bodde hela eller nästan hela tiden hos bara en förälder, säger Malin Bergström.
Enligt forskarna skickar den nya studien en viktig signal till kritiker av gemensam lika vårdnad med växelvist boende, både i Sverige och andra länder.
Samtidigt betonar de att den också lämnar flera frågor obesvarade och inte heller är något slags facit för hur alla barn bör bo efter en separation.
– Vi vet till exempel inte om en förklaring till att barnen med växelvist boende mådde bättre var att de redan före separationen hade mindre psykologiska problem än barnen som bodde hos bara en förälder. För en del barn kan förstås enskild vårdnad vara den bästa lösningen när föräldrarna separerar, säger Malin Bergström.