Det kom ett sms till redaktionen:
”Vår kompis Mian fyller snart 60. Gör ett reportage om henne. Hon är en glad och positiv person. Bryr sig alltid om andra, trots att hon själv inte haft det så lätt. Mian kan berätta att man aldrig, aldrig får ge upp”.
Marianne Sandgren öppnar dörren till den vackra EHB-lägenheten på Korsängsgatan i Enköping och skrattar gott och länge när vi läser sms:et högt:
"Att ge upp? Nej, det har man inte tid till. Livet är alldeles för kort."
Men en dag för rätt många år sedan var det nog ändå nära. Mian Sandgren gick in i väggen, trots att uttrycket knappt var uppfunnet vid den tiden.
– Vad som hände vet jag inte. Bara att det tog stopp. Pendlade till jobbet i Uppsala med två små barn därhemma. Vid den tiden var jag gift, men min make var mycket upptagen av den egna firman.
Marianne är Enköpingsbo ”… av gammal och ohejdad vana”. Hon är uppvuxen i Hummelsta och gick tvåårig ekonomisk linje på Westerlundska gymnasiet.
– En tabbe faktiskt, eftersom jag sommarjobbat på bank och ville fortsätta som kassörska, men det visade sig att jag skulle ha gått treårig linje i stället för den tvååriga.
Men jobb fick Marianne Sandgren ändå.
– Inga problem på 70-talet med den saken. Jag arbetade på Tingsrätten i Enköping där jag skrev ut domar och protokoll, och fortsatte sedan med samma jobb på tingsrätten i Västerås innan jag blev anställd på en revisionsbyrå. Också det i Västerås.
Barnen kom och Marianne Sandgren ville sluta pendla. Det blev arbete på hemmaplan hos ett byggnadsföretag i Enköping, som blev uppköpt – och så hamnade hon i pendlarsvängen igen, nu till det nya huvudkontoret i Uppsala. Och dagen kom när hon plötsligt krockade med den numera så omtalade väggen.
– En del av behandlingen är arbetsträning och jag har haft finfina jobb inom den ramen, inte minst hos Röda korset under fyra år. Med litet tur blir det biblioteket i vår. En härlig, kreativ miljö som jag älskar.
Hobbyn är annars mode och inredning. Och musik.
– Du kommer att skratta, men mina favoriter är fortfarande Abba!
Marianne, eller Mian som hon föredrar att kallas, förklarar:
– Kombinationen av musik och kläder, nej kreationer ska vi säga, sticker ut fortfarande efter 40 år. Hur många som helst har försökt kopiera Abba, men det finns bara ett original.
Om du skulle bjuda någon av Abbamedlemmarna på middag, vem blir det?
Svaret kommer blixtsnabbt, med ett av många skratt:
– Björn, absolut. Hans leende, litet blygt och spjuveraktigt, är fantastiskt precis som rösten. Gillar honom också från Västerviksgänget Hootenanny Singers, alltså till och med före Abbatiden.
Men det är nog så att Björn får konkurrens om platsen vid de tända ljusen på middagsbordet. Och det är av en man vid namn Ove, närmare bestämt Sandström som är, ja, vem då?
– Han har kallats den femte Abban. Ove Sandström är kläddesigner och skapade Abbas alla kreationer. Jag skulle vilja se in i hans huvud och få reda på var han fick idéerna ifrån, hur han kom på vilka material som skulle användas, ja, och hur han vågade, helt enkelt.
En sommarutflykt är redan given, Abbamuseet på Djurgården i Stockholm. Men annars planeras en längre resa tillsammans med bästa vännen Tina. Mexico är målet.
– Jag har aldrig varit där, men min kompis har bott i Mexico och har lovat visa mig det som turisterna kanske inte får se, så nu fattas bara en vinst på stryktipset innan vi drar…!