Det kluckar gemytligt när vattnet slår mot båtskrovet. Båten gjord av aluminium blänker i det skarpa solskenet. Detta ljud är förmodligen något som Seth Lobergs sinnen inte registrerar i någon högre grad eftersom han har hört det ljudet i decennier nu.
– Man blir väl hemmablind när man bor här vid vattnet, säger Seth.
Han är en av flera i fiskarsläkten Loberg som bor och lever med vattnet längst ned i södra delen av Enköpings kommun där Mälaren förbinder Enköping med nästa län.
– Det här är så långt söderut i Uppland man kan komma. Fortsätter man åt det hållet så kommer man till Södertälje, säger Seth och ler bakom solglasögonen medan han pekar över sjön mot det öppna vattnet som döljer sig bakom träden här i Apalviken.
Kepsen är på och solbrännan sitter där på armarna efter många timmar utomhus. Samma sak med hans släkting i nästa generation, Peter Loberg, som blir den som axlar fiskarläktens fortsatta gärning här i Torsvi socken genom att ta över efter morbror Seth.
Peter blir den nionde generationen Loberg som har fisket som yrke. Hans mammas kusin Mona Loberg, har varit på sjön sedan barnsben, har hon berättat. Fiskarparet Mona Loberg och Ivan Eriksson driver sin fiskeverksamhet i Svanviken inte långt från Apalviken. I samma vik som Seth bor även hans bror och syster. Där växte de upp och där har de stannat.
Släkten har bedrivit fiske sedan 1700-talet. Monas bror Åke är också fiskare. Men generationen Mona, Ivan, Seth och Åke börjar trappa ned och Peter är på ingång. Han har nu byggt upp sin egen verksamhet med egen båt och båthus jämte morbror Seth.
Peters beslut att ta över fisketraditionen är något som verkligen gillas i Lobergfamiljen.
– Jag var jätterädd att det skulle ta slut med mig och Mona eller Åke, säger Seth och går in i sitt båthus där två båtar ligger förtöjda.
Peter har precis kommit tillbaka från ett arbetspass ute på Mälaren. När han ger sig ut på sjön för att hämta in fisk från ryssjor och nät, kan det bli ett pass på 4-5 timmar. Hur lång tid det tar beror på hur mycket fångst det är. Fisken plockas för hand från näten och det är det jobbet som tar tid.
Peter fiskar främst gös men även gädda och abborre. Även någon lax fastnar i näten då och då.
Fisken säljs på auktion i Stockholm och går mycket till restauranger. En del säljs även utomlands. I Frankrike vill de till exempel ha gädda från Sverige.
Peter har provat på andra yrken innan det blev fiske på heltid. Han körde bland annat taxi, men tankarna snurrade alltmer kring att gå över till samma yrke som sina släktingar. Yrkesfisket.
– Jag funderade länge på hur jag skulle göra. Jag följde med min morbror ut på sjön under två veckor och efter det bestämde jag mig för att testa. Då fick jag hyra hans båt för att prova, berättar Peter.
Sedan dess har det gått drygt fyra år och Peter är nöjd med sitt beslut. Det har till och med gått över förväntan.
– Det har rullat på mycket bättre än väntat. I början var det lite tungt eftersom jag drog igång under coronapandemin. Då när folk inte gick på restaurang.
Men allt eftersom gästerna började återvända till restaurangerna, så har Peter kunna sälja den fisk han får upp ur Mälarens silverblå vatten.
Peter har tagit över morbror Seths arrende som han har tillsammans med sin släkting Mona. En markägare arrenderar ut fiskevatten runt en ö där Peter lägger ut sina nät.
Peter tänker sig att driva sin verksamhet som ett enmansföretag. Han har flyttat från Enköping ut till Veckholm där han har tagit över sitt föräldrahem. Därifrån har han några kilometer till sitt fiskevatten.
– Visst är det ett ensamt yrke, men jag ångrar mig inte. Visst kan det vara hårt väder också men det blir fina upplevelser i naturen. Det är ett spännande yrke. Det man måste lära sig är att ta alla beslut själv. Man är ju sin egen chef.
Som yrkesfiskare får man inte dra sig för att ge sig ut i alla väder. Isfiske ingår i arbetsuppgifterna. Och då handlar det inte om att sitta i lugn och ro på isen och pimpla.
– Nej, då gör vi hål i isen och lägger nät under isen, berättar Seth och Peter.
– Fast det är inte ofta is på Mälaren nu för tiden. När jag var liten var det nästan alltid is, minns Seth.
Det är vädret som styr. Ibland blir det fiske sju dagar i veckan. Ibland mindre. När det är varmt ligger fiskarna stilla. Så just nu i sommarvärmen är det lågsäsong. Det gör också att Peter kan ha lite ledigt. När det är kallt i vattnet är det lättare att få fångst.
– När det är kallt och jäkligt, det är då som fisken rör sig som mest i vattnet. Och det finns bra kläder att jobba i. Det värsta är väl egentligen att det är kallt om fingrarna.
Det finns cirka 35 yrkesfiskare som har licens i Mälaren enligt Peter och Seth.
– Det är många yrkesfiskare som slutar nu eftersom de har kommit upp i åren. Men det är gott om fisk, så det är synd om de yngre inte tar vid, tycker Seth.
Oftast är det någon i den yngre generationen som tar över de äldres fiskevatten. Precis som Peter har gjort. Vid sin sida på bryggan kommer han ha morbror Seth ett tag till. Han har nämligen svårt att låta bli att ge sig ut på sjön även om han egentligen är pensionär.
Men för Peter har yrkeslivet på sjön precis börjat.