Utanför Ica Stjärnköp vid Gustav Adolfs plan sitter Andrea med en papperskopp i handen och en skylt där det står att hon vill vara med sina barn. 27-åriga Andrea kommer från Sofia i Bulgarien och har varit i Sverige i tre år. Under de tre åren har hon fått mindre och mindre pengar av förbipasserande.
– För tre år sedan fick jag mellan 200 och 300 om dagen. I dag får jag mellan 100 och 150 kronor. De flesta som går förbi hälsar inte, men vissa stannar och pratar med mig, säger hon.
Förutom att mätta magen går pengarna hon får in går till sjuåriga sonen Maays leukemibehandling på Akademiska sjukhuset i Uppsala, berättar hon.
Andrea har också snart fyraåriga dottern Leila som Andreas mormor nu tar hand om hemma i Bulgarien. Pappan till de två barnen har Andrea ingen kontakt med och han hjälper inte till ekonomiskt, säger hon.
– Jag har aldrig haft ett vanligt jobb, utan min man jobbade och jag var hemmafru. När vi separerade bodde jag på ett slags härbärge i Bulgarien ett tag.
I Enköping sover Andrea i bilen. Duschar gör hon en gång i veckan på Kompassen. Hon berättar att hon så ofta hon kan åker till Uppsala för att hälsa på sonen Maay.
– Han får behandling och bor där. Men det är bättre för mig att vara i Enköping för jag har mycket kompisar här och jag får mycket hjälp från kyrkan och Kompassen, säger hon.
När tidningen träffar Andrea ska dock hon och Maay snart åka tillbaka till Bulgarien.
– Jag ska träffa min dotter, hjälpa mormor och fira jul. Sedan i mars kommer vi tillbaka till Sverige.
En kort promenad bort från Andrea sitter två andra utsatta EU-medborgare. Det är Maria och Constantin som brukar sitta utanför Stora Coop. Också de sover i bilar i Enköping. Maria berättar att hon varit i Sverige i sex års tid till och från.
– Jag har nio barnbarn med mycket problem. De har autism och behöver gå till logoped, säger hon.
Maria berättar att de pengar hon får in går till barnbarnens skolgång. Själv gick hon aldrig klart skolan.
– Det är mycket problem i Rumänien. Jag har ingen telefon, men kan låna av kompisar och prata med mina barnbarn ibland, säger Maria leende.
Constantin spelar dragspel utanför affären. Han kommer, liksom Maria, från Rumänien där han har fyra barn att försörja.
– Två flickor och två pojkar har jag. Snart ska jag åka och hälsa på dem, men sen måste jag nog tillbaka hit, säger han.