Enköping har fått ett statsbidrag på 660 000 kronor, varje år sedan 2013. Då blev kommunen finskt förvaltningsområde. Ändå vet man inte vad de över femtusen sverigefinska invånarna vill ha.
Tarja Cucevic-Björkenö är kommunens minoritetssamordnare. Hon medger att det varit svårt att genomföra någon kartläggning av hela gruppens behov. Istället är det representanter i den sverigefinska referensgruppen som kommer med synpunkter.
– Det finns inget naturligt sätt att nå alla. Det är främst en del äldre som hittar till våra aktiviteter, säger hon.
Tarja Cucevic-Björkenö berättar att beskrivningen av vad statsbidraget ska gå till är bred och att det i slutändan är kommunen som bestämmer hur det används. Ändå har kommunen ännu inga egna mål och riktlinjer för det minoritetspolitiska arbetet.
Mer än halva minoritetsbidraget går till Tarja Cucevic-Björkenö lön. Under de sju år som gått har hon bland annat medverkat till att det tillkommit en finsk avdelning på äldreboendet Kungsgården och en på Enögla förskola. Hon arrangerar regelbundna samråd, där sverigefinnar kan ge önskemål till politiker och tjänstemän. Tanken är att frågorna lyfts vidare till nämnder och förvaltningar.
– Men det är svårt att involvera nya sverigefinnar och få dem att säga vad de behöver, säger Tarja Cucevic-Björkenö.
Studiecirklar i nybörjarfinska och aktiviteter för finskspråkiga anordnas också i Enköping. Men de grundläggande strukturerna för att kunna bedriva ett effektivt minoritetsarbete, där statsbidraget prioriteras rätt, verkar inte vara på plats.
Terttu Virmelä, som är sekreterare och kassör i den finska föreningen Sampo, tycker att en systematisk kartläggning är nödvändigt för att få reda på vad sverigefinnarna behöver. Hon menar också att informationen om vad kommunen erbjuder når ut till alldeles för få.
–Det finns visserligen ett nyhetsbrev, som kommer från samordnaren. Men för att få det måste du själv anmäla dig, du måste alltså själv veta om att det finns.
Nyhetsbrevet går ut till hundra personer. På kommunens hemsida kan man läsa om sverigefinnarnas rättigheter och på den årliga Sverigefinska minimässan, är ambitionen att sprida information, säger Terttu Virmelä.
– Men det är inte många som kommer dit. Det finns viss service och aktiviteter som är riktade mot sverigefinnar, men nyttan blir begränsad, eftersom så få känner till dem.