Miljöförvaltningen strikta krav på dyra kontroller av Mälbygårdens vatten ledde till att bygdegårdens styrelse beslutade avregistrera sin dricksvattenanläggning och i stället bära dit vatten i dunkar. Likadant gjorde Boglösa bygdegårdsförening när de ställdes inför samma krav efter att ha klassificerats som livsmedelsföretag i början av 2010-talet. Alternativet hade kunnat bli nedläggning av bygdegårdarna.
Miljö- och byggnadsnämnden i Enköping har tidigare sett lösningen med vattendunkar som tillfredsställande. För Jan Fredriksson (C), som nu är ordförande i nämnden, är engagerad i landsbygdsfrågor och han har också betonat att bygdegårdarna är väldigt viktiga samlingslokaler på landsbygden.
Vid nämndens senaste möte fick politikerna en rapport från tjänstemännen om rättsläge och tillämpning av regler:
– Den redovisning vi fick var jättebra. Förvaltningen ska nu gå igenom de riktlinjer de har och säkerställa att rutinerna är rättssäkra och att alla behandlas lika. Vad som ska definieras som en aktivitet är ett exempel på vad som behöver klarläggas. Förvaltning och bygdegårdar måste tala samma språk, säger Jan Fredriksson.
Miljöförvaltningen har hänvisat till att bygdegårdar hyr ut lokaler flera gånger per år mot ersättning vilket gör dem till en kommersiell verksamhet. Bygdegårdarnas riksförbund har poängterat att bygdegårdar är varken privatpersoner eller företag utan föreningar, och att förbundet därför tillsammans med Livsmedelsverket tagit fram branschriktlinjer anpassade till föreningars verksamheter.