Sju idrottsföreningar skickade i somras ett brev till kommunledningen med kritik mot upplevelseförvaltningen. Deras missnöje gällde bland annat svårigheten att komma i kontakt med rätt personer, ett ej fungerande bokningssystem, ett kundcenter som dröjer med svar och att tjänstemännen inte tar tillvara föreningarnas egen kunskap om sina respektive idrotter när anläggningar ska utvecklas. Dessutom ansåg sig vissa ha blivit dåligt bemötta i dialoger med tjänstemän.
Kommundirektören anlitade en konsult som jobbat med problemet sedan i höstas och nu är rapporten klar. Där framgår att många fler stämmer in i det missnöje som framfördes i brevet i somras.
Av kommunens cirka 90 idrottsföreningar har 17 låtit sig djupintervjuas medan 39 har svarat på en enkät. Utöver det har konsulten hållit djupintervjuer med åtta tjänstemän på förvaltningen.
Av rapporten framgår att de intervjuade föreningarna generellt är mer missnöjda än dem som svarat på enkäten, men att det också finns ett utpräglat missnöje bland de 39. Bara fyra av de intervjuade föreningarna tycker att de har en bra relation med kommunen men efterlyser ändå exempelvis en ökad förståelse mellan kommunen och föreningarna.
Många av de missnöjda känner sig bortglömda och tycker att beslut som påverkar deras verksamheter fattas över deras huvuden, utan att deras kompetens tas tillvara. Några menar att detta är personstyrt och att det pågår en "envåldshärskarmentalitet" på förvaltningen som gör att de känner sig hotade och därför inte vågar ta upp saken. Många saknar samverkan, kommunikation och information.
Bättre tillgänglighet till rätt personer på förvaltningen efterlyses generellt eftersom föreningarna bara är verksamma på kvällar och helger medan tjänstemännen arbetar dagtid.
När det gäller bemötandet från tjänstepersoner har föreningarna olika uppfattningar. Några tycker att de bemöts positivt och andra har motsatt uppfattning. De som känner sig dåligt bemötta menar att det är personstyrt och några har berättat om hot, översittarfasoner och nonchalans från specifika personer.
Krångligt bidragssystem, orättvisa regler och svårigheten att veta vad man kommer överens om på möten eftersom de inte alltid dokumenteras är andra problem som lyfts. Likaså upplevelsen hos vissa att förvaltningen inte förstår föreningens förutsättningar att driva sin verksamhet.
Konsultens intervjuer med tjänstemän på förvaltningen visar att de inte alltid har samma uppfattning som föreningarna. Generellt tycker tjänstepersonerna att de har bra service, finns till hand och stöttar föreningarna. Några tycker att de har god förståelse för föreningarnas förutsättningar och några efterlyser en större förståelse hos föreningarna för kommunens roll att balansera mellan olika intressen. Vissa av tjänstepersonerna håller med föreningarna om vissa saker, exempelvis känner några igen sig i att en del föreningar fått ett respektlöst bemötande och några håller med om att man kört på i processen utan att föreningarna fått vara med då deras lokaler eller arenor skulle byggas om.
Konsulten konstaterar att samarbetsklimatet mellan förvaltning och föreningar är spänt och att det behöver skapas en ömsesidig respekt mellan förvaltningens roll och föreningarnas behov. Den fortsatta processen för att åstadkomma detta ska påbörjas under våren.