På onsdag hävs de sista coronarestriktionerna och han håller tummarna för att smittan inte tar fart på nytt.
– I dag har vi, förhoppningsvis, hållit det sista mötet där förvaltningschefer, bolags-vd:ar och räddningstjänst deltagit. När det var som värst träffades vi varje dag, berättar han.
Marcus Wennerström är tillförordnad chef på trygghets- och säkerhetsavdelningen som startade så sent som i juni i år. Under hela pandemin har han varit en av spindlarna i nätet för kommunens krisberedskap.
Med facit i hand - hur har det gått?
– Vi har gjort en ordentlig resa! Men jag skulle säga att vi i alla fall inte gjort några systematiska klavertramp. På individnivå är det förstås väldigt tragiskt att människor har avlidit.
Han berättar att kommunen faktiskt inte var helt oförberedd när pandemin slog till. Bara några månader innan hade man exempelvis deltagit i ett projekt med pandemifokus anordnat av regionen. Även i kommunens egen risk- och sårbarhetsanalys hade man jobbat med ett tänkbart pademiscenario.
–Men det var förstås omöjligt att helt förbereda sig på hur det sedan blev, säger han.
Den globala bristen på skyddsutrustning var något av det man inte kunnat förutse. Inledningsvis var detta, och de ständigt uppdaterade instruktionerna för vårdpersonal, de största utmaningarna, i kombination med den allt högre sjukfrånvaron.
– Det ställde otroligt stora krav på organisationen. Först skulle cheferna ta till sig all ny information, sen skulle de leda personalen ute i verksamheterna att göra rätt. Det var inte alltid helt enkelt.
Själv jobbade Marcus Wennerström upp till 80 timmar vissa veckor när det var som mest hektiskt. Tre, fyra möten om dagen med olika konstellationer för att skapa struktur i verksamheten var inte ovanligt, berättar han. Länsstyrelsen och statliga myndigheter skulle alla ha ett ord med i spelet, vilket ibland upplevdes som något otydligt.
– Vi som jobbade med krisberedskap la allt annat åt sidan. Men även HR, kommunikationsavdelningen och förvaltningscheferna ägnade stor del av sin arbetstid åt pandemifrågor på en strukturell nivå, så att de i yttersta linjen skulle kunna jobba på som vanligt.
När Marcus Wennerström tittar tillbaka på den tid som gått ser han medarbetare som drivits av viljan att bidra, axla ansvar och tänka på helheten. Exempelvis erbjöd sig många anställda att byta arbetsuppgifter om det skulle behövas.
– Inom VA-avdelningen delade de snabbt upp sig i två arbetslag, som aldrig träffades. På så vis minskade de risken att vatten och avlopp skulle slås ut om personal spred runt smittan i deras organisation, berättar han.
Mycket av det man lärt sig under resans gång har nu blivit vardag, menar han. Hemarbete är en sån sak som han tror delvis kommer att fortsätta även efter pandemin. Likaså hoppas han att fysiska möten kommer att ersättas av digitala där det går.
Vilka lärdomar kan ni ta med er i framtiden?
– Att förberedelser är väldigt viktiga och att ha en bra grundstruktur för hur vi samordnar oss. Som samhälle behöver vi jobba mer med förväntansbilder så vi vet vad regeringen har för förväntningar på oss och tvärtom. Även på individnivå är det bra att känna till vad arbetsgivaren förväntar sig av mig vid en kris.
– Sen måste vi förstås bygga upp ett lager av skyddsutrusning, inte bara vi utan hela samhället.