I flera tidigare artiklar har tidningen berättat om Enöglaskolan och segregationen i Enköping. 

Emmanuel O. Amimi, Ahmed Mohammed Ibrahim, Emelie Ekström Stolpe, Siba Gegic och Noria Norzai  går alla i årskurs 6 på Enöglaskolan. De är ivriga, engagerade och upprörda när vi talar om hur det är att gå på Enögla.

Enligt Skolverkets statistik över andelen elever med utländsk bakgrund var det 73 procent på Enöglaskolan förra läsåret. Men eleverna känner inte igen sig i den siffran, utan de ser att det är en ännu större andel med utländsk bakgrund. I deras årskurs exempelvis har bara 3 av 43 svenska som modersmål.

Eleverna trivs olika bra på Enöglaskolan. De är alla överens om en sak. Det skulle vara mycket bättre, framförallt för deras kunskaper i svenska, om det gick fler svenska barn på skolan. 

– Jag har många kompisar och trivs i skolan. Men det skulle vara bättre om jag hade några svenska kompisar, säger Ahmed.

– Det skulle behöva vara fler svenskar på skolan. Hur ska det gå för dem som går här och som ska söka jobb i framtiden? säger Emelie.

Emmanuel berättar att det med många olika språk på skolan lätt kan bli så att man använder ord, som han och hans kompisar tror är svenska ord men som i själva verket är på arabiska eller på andra språk. De hade prov i ord- och läsförståelse vid två tillfällen i femman.

– När jag såg mitt ordförståelseresultat andra gången såg jag att jag inte hade blivit bättre. Orden som jag hade lärt mig gick bort, för jag hade lärt mig ord som inte var svenska ord, förklarar Emmanuel.

Det händer även att det blir oroligt på skolan när olika grupper från olika länder och kulturer ska samsas med varandra.

– Arbetsmiljön är inte bra. Det blir stökigt överallt. Det blir missförstånd och det blir konflikter, berättar Siba.

De ser hur andelen elever som har svenska som modersmål minskar.

– Jag började för fem-sex år sedan. Då var det kanske 40 procent svenskar i klassen. Det blir bara fler som lämnar för varje år, säger Emmanuel.

Noria tycker att politikerna talar alldeles för mycket om klimatet och gör alldeles för lite åt segregationen.

– Varför kan man inte bara göra något åt det här? Det är ju helt tvärt om på till exempel Korsängsskolan. Det här är inget litet problem. Det här är ett väldigt stort problem, säger Noria.

– Det är orättvist! Vi vill också ha en bra framtid, tycker de fem eleverna.