I dörren in till Idrottshuset möter jag en ung spelare med racket som skriker ut sin besvikelse. Förhoppningsvis hämtar han sig till nästa match.
Glädjetjut är vanligare, inte minst hos medföljande ledare och supportrar. Men mycket annat en sådan här helg handlar förstås om att få en stor turnering att flyta.
– Jag är allt-i-allo. Det är sjunde året jag är med, själv spelar jag bara på korpnivå. Det var min pojkvän som lockade med mig att vara funktionär, säger Jaana Huotari som står och plockar med nummerlapparna i entrén.
Stratospoolen är turneringen som år efter år lockar bordtennis-entusiaster från när och fjärran.
Björn Axelsson från Vargön och Henrik Wallentinsson från Vara är två av dem.
– Det är en av de bästa tävlingarna i Sverige, säger Björn Axelsson.
Han gillar upplägget och menar att tävlingen i Enköping är speciellt bra för spelare som inte har hållit på så länge med bordtennis.
– Det är mycket spel, många matcher, och man kommer hem med väldigt bra erfarenheter, säger han.
– Chansen finns också att se elitspelare och lära sig ännu mer, menar Axelsson.
Henrik Wallentinsson håller ögonen på bordet intill medan vi pratar. Han är ledare och har också en son som spelar.
– Det var genom Björn som jag hörde talas om den här tävlingen i Enköping, säger han.
Det gäng kvinnor som just nu står i fiket vänder sig mot Anette Krange Svedberg. Hon berättar att det är, åtminstone, tionde året som hon är kioskansvarig, ser till att bemanningen fungerar och att lagret är påfyllt i samarbete med bowlinghallens fik.
Ute i havet av bord och pågående matcher sitter Sofie Hedblom och Elin Höögh och tar igen sig efter en tuff inledning på helgen.
Är ni nöjda så här långt?
– Nej, inte direkt. Jag förlorade sista med två bollar, säger Sofie och tuggar på en riskaka.
De berättar att de är två av 14 deltagare från IF Gute i Visby, en klubb som brukar komma till Enköping i januari varje år.
Elin har vunnit morgonens matcher, ska snart kliva upp på prispallen när tävlingsledaren Ulf Pettersson förberett medaljceremonin, och ser fram emot att tävla i nästa klass senare under helgen.
Tävlingen är ett sätt att umgås med klubbkompisar och möta en del nytt motstånd. Men sin förläggning har de valt att ha i grannstaden.
– Vi bor på samma hotell i Västerås som vi gjort tidigare år. Det är ju jättenära att åka dit, säger hon.