Han hade bråttom till skolan efter lunchrasten och lånade pappa Magnus cykel. For ner på Östra Ringgtan mot gymnasiet men fick sladd i lösgruset och for omkull.
– Först kände jag inget, trodde att jag stukat foten och lyckades dra cykeln åt sidan, jag låg mitt i vägen och det kom bilar som inte stannade. Sen förlorade jag synen och förstod att det nog var värre, berättar William Åslund.
Det är två veckor efter olyckan. William har opererat den skadade foten, fått en platta och skruvar i benet och går på kryckor. Men att han kom till sjukhuset snabbt kan han tacka två rådiga Enköpingstjejer för.
Ingen bilist stannade för att hjälpa William, men Merja Södelund som var på väg hem för att rasta hunden på lunchen såg hur han vurpade och hörde att han skrek.
– Jag sprang fram till honom och frågade hur det gick. Då sa han att han nog måste till sjukhus, han höll på att svimma och kunde inte andas, berättar Merja.
Några bilar saktade in när de passerade dem, men ingen stannade.
Erica Gjällby var ute på joggingrunda när Merja stoppade henne för att få hjälp. Hon förstod snabbt situationen och sa åt Merja att ge henne sina bilnycklar.
– Hon såg ärlig ut, jag slängde åt henne nycklarna, jag satt ju och höll i William, säger Merja med ett leende.
Tillsammans fick de in William i bilen och for iväg mot akuten som bara ligger några kvarter bort.
– Vi frågade William om han visste vad han hette och vilken skola han gick på och han kunde svara, berättar Erica.
– Det var jätteobehagligt när jag tappade synen en stund, men jag sa till dem att jag var väldigt tacksam över att de hjälpte mej, minns William.
Om situationen var märklig för Merja och Erica var det kanske snäppet värre för mamma Ida.
– Jag var i Nacka och skulle precis gifta mej med min sambo, det var hemligt, när Williams pappa Magnus ringde och sa att William brutit benet. Men jag visste att Magnus sambo var hemma och hade koll på läget så jag hann säga ja, säger Ida med ett leende.
Det tog bara 20 minuter tills William var omhändertagen på akuten och Merja och Erica sa hej då till varandra. Vilka hjältarna var som tog hand om deras skadade son visste inte Magnus och Ida men via sociala medier fick Magnus kontakt med dem.
– Jag är otroligt tacksam över att de tog tag i situationen, det är inte alla som gör, säger Magnus.
– Det är självklart, man hoppas att andra gör lika om det var mina barns om råkat illa ut, säger Erica.