Varje sommar när Erika Svernström var barn fick hon och hennes bröder åka några veckor till mormor och morfar i Enköping medan mamma och pappa arbetade.
Mormor och morfar Tor och Irma Olssén som inte längre är i livet, bodde då i ett hus på Bergsgatan 3 i Enköping och hade sommarställe på Märsön. Erika och hennes bröder fick även höra hemska historier från familjens hus i Kotte straxt söder om Svinnegarn där hennes mamma bodde under 1940-talet.
Under alla år som hon besökte mormor och morfar var Erika med om många oförklarliga händelser i och omkring husen. Dessa händelser har präglat hennes liv och mynnat ut i boken "Det sjunde rummet".
– Det oförklarliga har alltid fascinerat mig och jag grottar gärna ner mig i spännande händelser, som för det mesta såklart har en naturlig förklaring. I min bok "Det sjunde rummet", som är en spökhistoria för barn mellan 9-12 år, är det fullt av sådana. Där plockar jag upplevelser från min mormor och morfars gamla hus där en rad besynnerliga saker hände.
I huset på Bergsgatan som hade sex rum fanns ett slags signalsystem för betjänter som visade från vilket rum herrskapet ville ha assistans. Tänk om någon ringde från ett rum som inte fanns - rum nummer sju.
– Det där signalsystemet lekte vi med när jag var barn, då snurrade fantasin friskt som det gör hos barn. Där fanns också en lång källarkorridor där lampan alltid slocknade när man var som längst ifrån lysknappen, det är sådana minnen som har legat till grund för boken.
Huset i Kotte bar på en hemlighet som visade sig långt senare, berättar Erika.
– Min mamma och hennes bror bodde ju i barnkammaren som små och ibland fick nattgäster låna rummet. Alla som sov över i barnkammaren i huset kände alltid en oro och vaknade alltid punktligt klockan ett på natten - varje natt, även katter och hundar reagerade. De som sov över där berättade att det alltid var något där i rummet - en konstig känsla. Det gick så långt att barnen som varje natt vaknade och grät klockan ett, fick byta rum. Långt senare tog mormor reda på vad som hade hänt i huset. Det visade sig att en tidigare ägare hade hängt sig i barnkammaren.
Erika som numera bor i Nacka jobbar med minnen från det förflutna och det som finns runt omkring.
– Jag har många fina minnen från Enköping. Jag var där varje sommar från jag var fem, sex år upp till tonåren. Vi fiskade på Märsön och badade med kusinerna i Bredsand. Där smygrökte jag för första gången och hade många tonårsupplevelser, Enköping ligger nära mig och jag hälsar fortfarande på regelbundet.
Erika jobbar för fullt med minnesanteckningar som hon mejlar till sig själv när de dyker upp. Om det blir några fler minnen och upplevelser från Enköping i Erikas nästa bok är ännu oklart.
– Jag skriver just nu ett synopsis till nästa bok, i sommar ska jag skriva. Det finns många berättelser där ute och jag gräver alltid där jag står.