I våras jagades en bilist av polisen på E18 i närmare 200 km/h. Vid en katastroföverfart gjorde sig en polisman redo att kasta ut en spikmatta för att stoppa föraren. Istället för att köra över mattan, bromsade bilen, åkte över överfarten och var nära att köra på polismannen. Enligt förhör med polisen, körde bilen rakt mot honom och hans kollegor.
I förhör påstår föraren att han och hans vän var på väg till Västerås. Han var trött och vännen frågade om han skulle köra istället. Mannen tyckte det var okej och de begav sig iväg. Efter ett tag började vännen öka i fart. Han menade att det låg en bil bakom, som ville tävla. När blåljus slogs på bakom dem, berättar mannen att han blev rädd och frågade vad vännen höll på med. Då fick han veta att kompisen inte hade körkort och att det var för sent att stanna.
Mannen berättade att de vände tillbaka mot Stockholm efter händelsen vid katastroföverfarten. När blåljusen inte längre syntes bakom dem, svängde de av mot Enköping, stannade bilen och sprang ut. Klockan var två på natten och inga människor var ute.
I förhör berättade däremot polisen att de var säkra på att det endast satt en man i bilen vid katastroföverfarten. Tingsrätten hänvisade till övriga vittnen som hävdat samma sak och fastslog att det var mannen själv som körde.
Han hittades av polis under en altan där han gömt sig i nästan två timmar. Nu döms han till tre års fängelse för grov vårdslöshet i trafik och brott mot trafikförordningen.