Ulrika Ornbrant. Mamma, politiker och lÀrare.
I fokus 2023
Hon brukar sÀga att hon Àr född och uppvuxen i Enköping.
â Men det Ă€r inte riktigt sant, skrattar Ulrika Ornbrant.
Det Àr lite sorligt pÄ kaféet dÀr vi sitter. Snön yr utanför och hon vÀrmer hÀnderna runt muggen med en varm latte i.
â Jag Ă€r djupt rotad i Enköping pĂ„ bĂ„de mammas och pappas sida och hela familjen. Men just nĂ€r jag föddes och lite framĂ„t, de Ă„ren bodde vi i Uppsala.
Vi Àr vana att se henne som centerpartist i Enköping. Det Àr inte heller okÀnt att hon Àr lÀrare. Under fjolÄret blev hon kommunens mest uppmÀrksammade politiker. Hur ser livet ut nÀr hon inte, som hon sjÀlv sÀger, pratar "politiska"?
â Det var tvĂ„ saker jag aldrig skulle bli â lĂ€rare och politiker. Det var vad jag sa nĂ€r jag vad liten. Det gick ju sĂ„ dĂ€r, sĂ€ger Ulrika, vars bĂ„da förĂ€ldrar var lĂ€rare.
Hon berÀttar om en barndom fylld av Àventyr. Somrar pÄ landet vid stugan i Biskopskulla, dÀr hon umgicks med kusinerna. Det var mycket bad, lek i skogen och pÄ fÀlten.
â Men min uppfattning var att pappa aldrig var hemma. Han var förutom lĂ€rare Ă€ven politiker. SĂ„ det skulle jag inte bli, för det verkade vara mycket jobb.
Som liten drömde hon om att bli sömmerska, klÀddesigner och modist. Med tillÀgget att hon hatade syslöjd i skolan.
"Ingen kommer kÀnna igen mig nu utan glasögon" sÀger Ulrika Ornbrant nÀr vi slÄr oss ned för att fika.
âMen klĂ€der och dess betydelse, det gillade jag. Vackra klĂ€der. Intresset för att Ă€ndĂ„ bli lĂ€rare kom ganska sĂ„ sent. Och dĂ„ var det egentligen samhĂ€llsengagemanget, vikten av att kunna göra skillnad. Jag landade i att jag tycker vĂ€ldigt mycket om barn, det har jag alltid gjort. Jag insĂ„g att det Ă€r dĂ€r man kan göra allra störst skillnad, i skolan.
Hon blickar ut genom det stora kaféfönstret och fortsÀtter prata om barndomsdrömmen, att bli sömmerska. Hon sÀger att hon idag har en kreativa Ädra och Àlskar att sy sina egna klÀder.
â Jag syr allt möjligt, men gĂ€rna klĂ€nningar.
"Jag drömde om att bli sömmerska, klÀddesigner och modist" berÀttar Ulrika Ornbrant.
Vad skulle du vÀlja för klÀnning om du gick pÄ nobelfesten?
â AlltsĂ„ jag Ă€r ju otroligt förtjust i Frida Jonsvens klĂ€nningar. Hon gör fantastiska kreationer. SĂ„ det Ă€r ett sĂ€kert kort.
Det visar sig att Ulrika brinner för hantverk. Hon vill göra vackra saker men de ska fylla en funktion.
â TvĂ„ andra stora intressen Ă€r min keramik och min trĂ€dgĂ„rd.
Keramik? Menar du att du har en drejskiva hemma?
â JajamĂ€n. Det Ă€r nĂ„got jag hĂ„llit pĂ„ med till och frĂ„n sen jag var 20 Ă„r. Muggar, skĂ„lar, formar... sĂ„dant som Ă€r bruksföremĂ„l.
Hon bor i ett hus pÄ landet och till den hör en stor trÀdgÄrd.
â Alldeles för stor. Jag hinner med hĂ€lften, knappt. Ibland blir den ett mĂ„ste. Men framför allt Ă€r det i min trĂ€dgĂ„rd och i naturen som jag hĂ€mtar energi. Dofter har en plats hemma hos mig. Rosor, örter, syrener...allt som doftar Ă€r betydelsefullt.
Ulrika Ornbrant odlar gÀrna i trÀdgÄrden. "Men jag Àr sÀmre pÄ att ta hand om det som skördas".
Bor det en hel familj i huset?
â Ja, det bor tvĂ„ vuxna barn. De Ă€r 20 och 22 Ă„r och har inte riktigt hittat studentlĂ€genheter Ă€n. SĂ„ i vĂ€ntan pĂ„ det bor de kvar hemma hos mamma. Hos mig.
Ulrika skrattar lite nÀr hon svarar pÄ frÄgor kring att hon Àr ensamstÄende. Hon menar att det kanske skulle vara svÄrt att hinna med en man nÀr hon har politiken och mÄnga intressen.
â Men det Ă€r klart att jag ibland kan sakna tvĂ„samheten. NĂ„gon att reflektera över dagen tillsammans med. Bolla tankar och... det kan jag sakna.
DÄ passar vi pÄ att frÄga hur drömmannen skulle vara dÄ?
â Jag tror det Ă€r tvĂ„ saker som skulle fĂ„ mig att fastna. Han behöver nog fĂ„ mig att skratta, kunna dela skratt ihop med mig. Och ha nĂ„gon som förstĂ„r hur jag tĂ€nker, för det Ă€r sĂ„ otroligt skönt nĂ€r man hittar en sĂ„n mĂ€nniska. Det blir sĂ„ mycket fĂ€rre missförstĂ„nd dĂ„.
Uppfostrad med "gnÀll inte förrÀn du försökt göra nÄnting Ät det" Àr nÄgot som driver henne. Valfrihet, tron pÄ mÀnniskans kompetens och att man vÀljer sÄ bra man kan, det ligger som vÀrdegrund. Hon tycker inte att det finns val man kan Ängra. Men hon reflekterar:
â Fast det Ă€r klart. Ibland tĂ€nker man â det dĂ€r valet blev ju inte sĂ„ bra.
Vem skulle hon kunna dela tvÄsamhet med? "Han behöver nog fÄ mig att skratta, kunna dela skratt ihop med mig"
Ute bland snöflingorna promenerar vi till en av hennes favoritplatser i Enköping, Pastor Spaks park. Hon vill visa var det brukar finnas vackra rosor, och plats för att stanna upp ibland nÀr hon hinner.
Hur vÀljer du vad du ska hinna med av allt? Finns det trÀning ocksÄ?
â Jag har sagt till alla att â lĂ€gg inga möten pĂ„ torsdagskvĂ€llar. För dĂ„ dansar jag balett. Det Ă€r bra trĂ€ning, skrattar hon.
Balett? I tÄspetsskor?
â Ja jag Ă€r med i vuxengruppen pĂ„ Kulturskolan. Det Ă€r sĂ„ fantastiskt roligt. Men tĂ„spets fĂ„r vĂ€nta lite tills jag stĂ€rkt fötterna.
Dagsutflykter, kafébesök pÄ landsbygden, gÄ pÄ vandring, se nya saker, lÄta det gro i grönsakslandet. Allt verkar vara Àventyr för henne.
Ulrika Ornbrant har en favoritplats i Enköping, Pastor Spaks park.
â Jag hoppas jag aldrig slutar vara nyfiken. Jag har en "Ă€ventyrsburk" hemma. DĂ„ kan jag dra en lapp ur den och sĂ„ stĂ„r det vart jag ska Ă„ka pĂ„ dagsutflykt, sĂ„ behöver jag inte vĂ€lja.
Kvinnan som planerar in tid i kalendern för planering och har oÀndligt lÄnga to do-listor, medger att stÀdning och matlagning fÄr ge vika för sena kvÀllar med arbete.
Kommer du alltid arbeta med politik?
â Nej det tror jag inte. Som med det mesta nĂ€r man uppnĂ„tt det man ska, dĂ„ blir man enbart förvaltare.
Ulrika Ornbrant drar lite i en gren full med snö, och berÀttar att hon aldrig haft nÄgra problem som kvinna med att göra sig hörd i livet eller inom politiken.
â Jag kĂ€nner mig trygg i min roll. Jag kan vara mig sjĂ€lv.
"Jag hoppas jag aldrig slutar vara nyfiken" sÀger Ulrika Ornbrant.