Strandskydd och bullernormer har börjat ifrågasättas och överges.1952 infördes Strandlagen som en följd av den snabbt växande fritidsbebyggelsen. Vid kuster, sjöstränder och natursköna platser växte sommarstugor upp. Alltför mycket av fritids-bebyggelsen ansågs i sin dåvarande form förstöra attraktiv natur, varvid ett fåtal människor på kort tid fick tillstånd att exploatera vad flertalet borde ha tillgång till även i framtiden. Strandskyddets syfte är att se till att vi har tillgång till stränderna enligt allemansrätten och att bevara goda livsvillkor för djur och växter.
Under 2000-talet började strandskyddet ifrågasättas. 2009 flyttades beslut om dispens från strandskyddet från länsstyrelserna till kommunerna. Under parollen ”landsbygdsutveckling i strandnära lägen” skulle det bli lättare att bygga nära stränder i glesbygd, men svårare i tätortsområden. Efter två år gjordes en utvärdering av det ändrade strandskyddet. Utvärderingen visar att det uppstått en större olikhet i tillämpningen av reglerna för strandskydd. I glesbygd där det skulle bli lättare att bygga märktes ingen större förändring (efterfrågan är där mindre), medan det i skärgårdskommuner där en skärpning skulle ske, hade fler dispenser från strandskyddet beviljats.
Nu föreslås på nytt ändringar. På 1950-talet, då det fanns relativt gott om orörda stränder insåg dåtidens politiker behovet av att skydda tillgången till stränderna. I dag, när det i mer tätbebyggda områden är ont om kvarvarande attraktiva strandområden tillgängliga för alla, föreslår dagens politiker en ytterligare försvagning av strandskyddet. Varken för landsbygdens utveckling eller för bostadsförsörjningen utgör det rådande strandskyddet något allvarligt hinder. Landsbygdens utveckling är beroende av annat; att det finns arbeten, service, vägar och kommunikationer. Detta bör politikerna fokusera på men de famlar efter lösningar. Då är det lättare att lyfta fram strandskyddet som ett hinder för landsbygdens utveckling.
På liknande sätt har normerna för trafikbuller i bostadshus nära trafikleder förändrats. Genom ändringar i plan- och bygglagen och miljöbalken har nya regler införts som påverkar hanteringen av buller vid planläggning, tillsyn och prövning. Tidigare politiker har under lång tid arbetat för att få till stånd bra ljudmiljöer i bostäder nära bullrande trafikleder, vilket från hälsosynpunkt varit viktigt för de människor som berörs av sådan trafik.
Dagens politiker har höjt riktvärdena för buller. Från hälsosynpunkt, fanns i sak inget underlag för att ändra på de rådande bullerriktlinjerna. Bullernormerna har ändrats för att man skall kunna bygga fler bostäder närmare bullrande trafikleder. Emellertid, med förhöjda bullervärden blir det inte mycket mer byggbar mark, vilket Boverket framhållit.
Att samhällsbuller är ett utbrett miljöproblem i Sverige och att det är en hälsorisk i form av ökad stress för dem som bor nära bullrande trafikleder verkar vara ett mindre bekymmer. För att lösa bostadsbristen måste andra lösningar till men liksom för strandskyddet famlar politikerna efter lösningar.