Madde får ett litet träningspass på köpet med Alexandra i bärstolen på ryggen medan hon plockar.
Skogarna kryllar med kantareller. I sociala medier läggs skrytbilder upp på berg av den åtråvärda svampen efter att den plockats i markerna runt Enköping.
Enköpings-Posten har fått förtroendet att följa med familjen Ericsson från Grillby ut i svampskogen, givetvis mot löfte om att inte avslöja var kantarellerna plockas. Sådan information är lika angelägen för plockare att hålla hemlig som frågor kring rikets säkerhet är för Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten.
Expeditionen till den hemliga svampskogen – som dock kan avslöjas ligger någonstans i närheten av Enköping – består av mamma Madde Ericsson, pappa Hampus Ericsson, dottern Alexandra Ericsson, jaktlabradoren Reaper och undertecknad.
Treåriga Alexandra får sitta i en bärstol på mammas rygg på väg till platserna i skogen där svampen ska plockas.
Det går i ett högt tempo. Hampus och Reaper tar täten och banar sig smidigt fram över stock och sten, genom snår och över blöta diken. Stigar och vägar är en lyx som svampplockare inte gärna unnar sig.
Alexandra Ericsson med en jättestor kantarell.
– Vi går där svampen finns, förklarar Madde medan vi följer i Reaper och Hampus spår genom stiglöst land.
– Vi siktar på att få minst en kasse kantareller med oss när vi är ute, fortsätter hon.
Familjen brukar ta sådana här skogspromenader ett par gånger i veckan, vare sig det är svampsäsong eller inte. Reaper behöver komma ut och röra sig och promenaderna är ett genuint nöje för alla familjemedlemmarna.
Det är kul att vara med och plocka svamp.
Delar av strövtåget, i synnerhet i början av vår vandring genom skogen, sker dock i ärlighetens namn på stigar. Vi behöver faktiskt inte gå särskilt långt förrän de första lysande gula kantarellerna syns runt våra fötter. De största svamparna skördas raskt av Hampus. Mindre exemplar sparas och ges chansen att växa till sig.
Längre in i skogen väntar tätare fält med kantareller på oss. Hela familjen plockar. På kort tid har de fyllt två kassar med kantareller. De inser att valet att plocka i plastpåsar kan sticka i ögonen på en del, men korgar vore opraktiskt då de snabbt skulle bli överfulla.
Hampus Ericsson hittar i skogarna och hittar till kantarellerna.
Vi möter inte någon annan människa under vår tre timmar långa sejour i skogen.
– Det är häftigt att man kan gå i en sån här skog när man är så här nära Stockholm, konstaterar Hampus.
Det är nog något som många inte ens reflekterar över. För en utländsk besökare ter det sig säkert exotiskt att man kan plocka kantareller mitt i Sveriges mest tättbefolkade område, i Mälardalen.
Belöningen för slitet är ett berg med kantareller. Men det här är faktiskt bara knappt halva skörden framför den lyckliga familjen.