Peter Andreasson, utbildningsansvarig Sjöräddningssällskapet.
Det dånar över isen på Mälaren och långt därute går det att se gulfärgade fordon flyga fram med lamporna påslagna. Det är Sjöräddningssällskapet som har intagit campingen i Bredsand under två helger, för att under tre dagar i streck utbilda och träna på att köra svävare.
– Vi har varit i Orsa i många år och gjort detta, vi behöver bra isar i kombination med bra boendemöjligheter och här omkring är egentligen hjärtat av svävare. Det är Mälaren, Vänern, Vättern, Hjälmaren, norra och södra Skärgården i Stockholm, så de flesta har ju inte så långt hit, säger Peter Andreasson, som är utbildningsansvarig på Sjöräddningssällskapet.
Du vet att det kallas Sveriges närmaste stad?
– Är det sant? Då har vi ju fasen hamnat rätt! Vi fick det här stället som ett tips och åkte hit och kollade och tyckte att det passar oss bra. Hittills har det funkat jättebra.
Ute på isen är det totalt tio stycken svävare i två olika varianter, den ena stängd och den andra öppen. Samtliga piloter, som det kallas, är frivilliga sjöräddare. I regel är det samma personer som brukar köra SSRS båtar.
– Vi kör lite olika övningar under tre dagar. Den här helgen har vi hälften av alla våra svävare på plats, nästa helg kommer resten. Första dagen kallar vi det avrostning, att man efter en sommarsäsong ska köra på is igen. Så vi har satt upp lite olika banor, slalombana, en undanmanöver och lite såna saker, säger Peter Andreasson.
De 20 svävarna som Sjöräddningssällskapet besitter, är alla donerade till organisationen. De används främst som ett komplement när båtarna inte funkar lika bra. Det kan exempelvis vara när isen lagt sig, när man behöver köra i vass eller i väldigt grunt vatten. Som båt är svävaren mycket sämre än en faktisk båt.
– Det är svårt att hitta en liknelse med något annat fordon. Det jag kommer på spontant är en rallybil som sladdar runt på isen. Det speciella är ju att det inte finns någon broms, det enda sättet att bromsa är att vända den 180 grader och bromsa så. Om det är blankis beskriver vissa det som att det är som att lägga en klick smör i en het panna.
Michael Åkerberg, på pilotens plats i svävaren.
Att svävaren inte är likt något annat fordon kan EP:s utsände reporter bekräfta. En stor propeller sitter bakom den trånga hytten, med plats för en pilot och två personer sittande bakom. Piloten styr svävaren med ett styre och gasar med tummen. För att hjälpa fordonet i vissa svängar, sitter pilotens stol på en skena och kan röra sig från sida till sida. När svävaren kommer upp i ordentlig hastighet är det svårt att få referenspunkter att förhålla sig till utanför de frostbitna rutorna i baksätet.
Namnet till trots, så svävar inte fordonet över marken. Utan så kallade kjolar, fyllda med luft, sitter monterade runt hela svävaren. Fordonet kan sänkas och höjas, beroende på om man vill parkera eller dra iväg.
Sjöräddningssällskapet finns på 74 stationer utspridda över landet och deltar i över 90 procent av alla sjöräddning i Sverige. Under ett år är de med på över 1 000 sjöräddningsinsatser på ett år och gör runt 800 sjuktransporter. Dessutom kan de delta i sökning efter förvunna personer, eller om det börjar brinna på en ö.
– I torsdags var vi med på tre olika insatser runtom i landet. Bland annat en sjuktransport. Bor du på en ö och bryter benet får du åka med oss, säger Peter Andreasson.
De stationer som ligger närmast Enköping är Västerås och Strängnäs, som båda har varsin svävare.
Michael Åkerberg, frivillig sjöräddare.