Molnen bildar ett tjockt täcke på himlen men Stina Carlsson strålar ändå som en sol när hon tar emot i lägenheten i Romberga.
Hon är 97 år gammal men rör sig piggt och pekar glatt åt olika håll när hon berättar om närliggande byggnader, affärer och vägar. Hon har bjudit in vännen Allan Karlsson, 96 år, som även han bott i området i flera år, för att berätta minnen och hur tiden i området varit.
– Vi är gamla båda två, Allan och jag. Då kan det vara lite svårt att minnas allting som hänt och förändrats här runt omkring men vi brukar komma på det. Vi hjälps åt och Allan har bra koll på siffror och årtal. Jag har bott i Romberga sedan 1973 och Allan sedan 1965, så vi har varit med ett tag, säger Stina Carlsson.
Med sina nästan 50 år i Romberga har hon sett området förändras och förvandlas.
Både hon och Allan minns när det fanns en bondgård och åkrar i området. Stina Carlsson berättar om kor och hästar som gick på gräs och hur man kunde se traktorer åka runt.
– Det var innan min tid här och det har hänt mycket sedan dess. Flera affärer, butiker och annat har kommit och gått. Längre bort var det åkrar som gjordes om till små trädgårdsland som man fick hyra av kommunen för att sätta potatis och grönsaker om man ville. Det var mysigt, men de är borta nu och det har kommit annat. Nu har vi så många affärer och butiker att man knappt behöver åka in till stan för att handla, vi har till och med ett apotek, säger Stina Carlsson.
– Det enda vi saknar är ett Systembolag, fyller Allan Karlsson i med ett skratt.
Stina Carlsson visar runt i den 60 kvadratmeter stora lägenheten som ligger en bit från Romberga torg. På väggarna hänger tavlor av närliggande vägar och hus.
Både hon och Allan blickar ut genom fönstret när de berättar historier och anekdoter om hur området såg ut förut.
– När vi flyttade in hade vi två mataffärer uppe vid torget, både Konsum och Ica. Det fanns även bank, frisör, konditori, kyrksal och annat. Ett tag fanns det väldigt mycket där, sedan försvann en efter en. Nu är det kiosk och pizzeria där. På senare år har vi fått en fin park som vi kallar för Blombergsparken, där brukar jag gå förbi, titta och vila under mina promenader, säger Stina Carlsson.
Hon växte upp i Fjärdhundra, bodde i Fanna i tio år och en sväng på Linbanegatan innan hon och hennes man flyttade till Romberga 1973.
Först i en lägenhet och de senaste 20 åren i en annan lägenhet på samma gata, från nummer tio till nummer två.
– Både jag och min man jobbade och så fick vi en lägenhet. Vi trivdes så vi blev helt enkelt kvar. Förr i tiden sa människor att det inte var bra att bo i Romberga. ”Hur kan du bo där?” undrade folk. Det var kanske lite stökigare förut men jag tror det var lite överdrivet och jag tycker inte att det har varit så farligt. Det kanske var bråkigare förr och har lugnat ned sig men det är inget som jag har märkt av, säger Stina Carlsson.
Mycket har hänt sedan hon flyttade till Romberga och med nästan 50 år i området sitter minnena i väggarna och Stina Carlsson har inga planer på att flytta.
– Det är ändå nästan halva ens livstid som man bott på ett och samma ställe. Ibland har jag funderat på att flytta och att det skulle varit roligt att ha bott någon annanstans. Men jag har trivts väldigt bra och trivs fortfarande väldigt bra här så jag stannar gärna så länge jag kan, säger Stina Carlsson.