Efter två och ett halvt envisa och intensiva år blev romanen Skambäcken klar.
– Det känns fantastiskt. Både att ge ut på traditionellt vis men också att belysa en fråga jag brinner för. Att bekämpa tystnadskulturen kring övergrepp, säger Karin Algvik.
Skambäcken handlar om en kvinna på 1950-talet som blir utsatt för ett övergrepp och som bär på en skam över det som hänt. Boken har fått fin respons från flera läsare och sålt slut hos flera bokhandlare. Karin tror att det kan ha att göra med just den tystnadskultur romanen belyser.
Länge hade hon velat skriva något på ämnet. När hon av en slump hörde en sann historia om en kvinna på 50-talets landsbygd som blev utsatt för övergrepp, fattade hon pennan.
– Kvinnan berättade för församlingsprästen om det. Han uppmanade henne att vara tyst om det och att cykla hem. Jag tycker det är fruktansvärt att hon fick det svaret när hon tog mod till sig att berätta om det.
Romanen, som till största del är helt fiktiv, utspelar sig på den uppländska landsbygden där Karin själv vuxit upp. För 17 år sedan flyttade hon från Uppsala till Enköping. Jobbar gör hon i Stockholm, som kommunikationschef på Scenkonstmuseet. Dit brukar hon pendla och till skillnad från andra, har trafikproblem varit till hennes fördel. Då har hon kunnat fila extra på texten.
– Jag är nästan tacksam för tågstrulen, säger hon och skrattar.
Sedan hon var liten har hon älskat att läsa. En gång skickade hon ett brev till författaren Barbro Lindgren (som bland annat skrivit Loranga, Masarin och Dartanjang-böckerna) för att be om råd.
– Jag läste en bok i hennes bokserie "Sparvel". I boken hade Sparvel precis flyttat och det hade jag med. Jag skrev och frågade henne om tips på hur man får nya vänner. Min mamma förvarnade mig om att jag kanske inte skulle få svar eftersom Barbro säkert får många brev.
Men till Karins stora förtjusning svarade hon med ett långt brev.
– Hon sa att om jag fortsätter att skriva som jag gör, kommer jag nog också att bli författare en dag.
Runt utgivningsdatumet uppmanade Karins mamma henne att skicka ett ex av Skambäcken till Barbro.
– Jag tyckte att det kändes läskigt men gjorde det till slut.
Barbro svarade även denna gång.
– Hon sa att nu är du författare Karin. Och du har skrivit en bok jag inte kunnat lägga ifrån mig.