I ett rött litet hus vid vägens slut bor Hannes Öckerman sedan tre år. På den lilla gården i Altuna bor även två vänner till Hannes och tillsammans driver de gården med självhushållning.
Halm på gårdsplanen vid uthuset skvallrar om att de nyligen har tröskat. Gulärt och vete som slogs med lie i höstas och nu körts genom den gamla mekaniska tröskan och rensmaskinen.
– Det är praktiskt med mindre maskiner när man har små mängder spannmål, det fungerar för husbehovet, säger Hannes och låter en näve torkade ärter rinna genom fingrarna.
De lever ett alternativt liv på gården. Odlar sin egen mat i det som Hannes betecknar som en ”stor trädgård” på 4 000 kvadratmeter.
– Men jag är pragmatisk, ingen fanatiker. Jag tar det bästa ur både det gamla och det nya och jobbar utifrån de lokala förutsättningarna här på gården, säger Hannes.
Nu i december är förråden fyllda med rotfrukter, spannmål, kål, lök, inläggningar och en frys med grönsaker.
– Tyvärr har vi ingen riktig jordkällare, det är den bästa förvaringen. Men vi har en källare i torpargrunden, det fungerar, säger Hannes.
Främst äter han vegetabilisk kost som ger minst klimatpåverkan.
– Jag jobbar evidensbaserat, jag tror på resurshushållning men jag är ingen prepper. Vi skulle klara oss ett bra tag utan el med både värme, mat och vatten, men en längre tid utan el skulle vara svårt, säger Hannes som har installerat en solpanel på gården.
Några höns finns även här men djurhållning är inte något han planerar för.
– Jag gick en folkhögskoleutbildning i traditionell självhushållning med inriktning mot djurproduktion där vi både slaktade och mjölkade kor. Men djurhållning kräver större ytor och mer tid, jag har kommit fram till att vi klarar oss med mindre resurser på en växtbaserad kost och det ger mer tid till annat, säger Hannes.
I grunden handlar det om ett val av livsstil. Hannes arbetar deltid som miljökonsult och har möjlighet att styra sina arbetstider. Det gör det enklare att sköta odlingarna under den intensiva växtperioden.
– Jag har inte som mål att isolera mig här på gården, men vill inte heller sitta på en kontorsstol hela arbetslivet. Det här ger mej tid till annat, som att umgås med familj och vänner, säger han.
Att arbeta flera personer tillsammans med odlingen ger en tillfredsställelse, det är ett kunskapsutbyte och ett sätt att umgås. De odlar omkring 50 olika grödor, många av dem gamla kultursorter.
– Det fins en charm i att odla gamla grödor, de är anpassade till vårt klimat och ger ett gott resultat med liten arbetsinsats, säger Hannes.
Den som vill prova att odla sin egen mat tipsar han om att börja i liten skala.
– Gör inte allt på en gång, börja med ett tiotal grödor, det du tycker om. Potatis, morötter, ärter, lök och dill ger en jättebra bas till måltider. Man ska orka och ha lust när man odlar.
Hanne är även medförfattare i en ny bok som släpps i dagarna. ”Min farmor var vegan” av Anna H Lundahl som ger ett samhällsperspektiv på kosthållningen i tre generationer.
– Farmor blev vegan då hon berördes av hur djuren behandlades på bakgården till familjens lanthandel och av hälsoskäl, det var på 50-talet och begreppet vegan fanns knappt, berättar Anna för EP.
I boken har hon flera medförfattare som skriver om mat utifrån olika perspektiv.
– Jag vill inspirera till medvetna beslut och visa på att alla gör sin egen resa, man ska respektera varandra och inte tvinga eller döma, säger Anna.