Varje lägenhet är utrustad med fyra våningssängar.
– Så det här blir sista platsen man ser i Sverige, frågar jag samtidigt som Per Karlsson, enhetschef på Migrationsverket låser upp dörren och går in i en av centrets lägenheter.
– Ja precis, svarar han.
Han och handläggaren Jill Samuelsson visar oss runt i det gamla 60-talshuset som tidigare varit ett äldreboende. Sedan 2016 använder Migrationsverket lokalerna på Ormvråksgränd som asylboende och sedan mitten av oktober är 120 av boendets totalt 160 platser en del av myndighetens så kallade återvändandecenter. Här får före detta asylsökande som ska utvisas vistas i väntan på att deras beslut verkställs.
Lägenheterna, som rymmer fyra personer, är sparsamt utrustade med två våningssängar, kokvrå för enklare matlagning, matbord samt badrum. Flera av dem är tomma då familjer som tidigare bott där redan lämnat landet. Samtidigt har centret haft ett stadigt inflöde av nya boende under de första veckorna och människor från Migrationsverkets boenden i bland annat Västerås, Boden och Sundsvall har flyttats till Enköping.
– Vi har omkring 50 personer som bor på återvändandecentret just nu men det är både många som lämnar och kommer hit varje dag. Som det ser ut just nu tror jag att alla platser kommer vara fyllda innan året är slut, säger Per Karlsson.
Hur länge de boende stannar på återvändandecentret varierar men tanken är att de inte ska stanna längre än några veckor, om det inte är praktiska bitar som gör att utvisningen drar ut på tiden. Det kan till exempel handla om det tar tid att kontakta rätt ambassad eller ordna med det administrativa arbetet, då kan det handla om väntetider på allt från en månad till ett halvår. I en del fall kan det dock ta betydligt längre tid.
– En del utvisningar kan ta år att verkställa. I de fallen handlar det ofta om att hemlandet vägrar att ta emot sina medborgare om de utvisade själva inte säger att de vill åka tillbaka, säger Jill Samuelsson.
Förutom husrum får de boende rådgivning om hur återvändandet till deras hemländer ska gå till och hur de ska kunna återetablera sig på bästa sätt. Migrationsverket gör även regelbundna uppföljningar med utvisade om hur deras situation har blivit. Det är en relativt ny uppgift för myndighetens personal som Per Karlsson menar är viktig, samtidigt skulle han vilja se att ideella aktörer också engagerades i arbetet. Ett arbetssätt som flera andra europeiska länder använder idag.
– I Sverige har vi haft ett tänk att när utvisningen är genomförd är personen inte längre vårt problem. I andra länder har man haft ett större återintegreringstänk och tagit stöd från organisationer såsom Caritas eller tjänsteleverantörer som EU har kontrakt med som kan hjälpa till att skapa bra förutsättningar för personer som återvänder till sina hemländer. Organisationerna har hjälpt till att få igång en egen försörjning de kan leva på, till exempel genom att ta fram traktorer till personer som startat jordbruk i sina hemländer. Där tror jag att vi kan ha en del att lära, säger han.
Enhetschefen Per Karlsson och handläggaren Jill Samuelsson säger att målet är att förbereda de boende på vad som väntar dem. "Vi har större möjligheter att bygga förtroende här med personerna här. Tidigare hade vi endast möten på kontor men här kan vi möta de boende varje dag och svara på deras frågor", säger Jill Samuelsson.
De barn som finns på återvändandecentret erbjuds också skolundervisning under tiden de stannar på boendet. Undervisningen ska ske i Enköpings kommuns regi och just nu håller kommunen på att ta fram en plan för hur det ska gå till.
– Det är en utmaning då vi inte vet om barnen har skolvana eller hur länge de ska gå. Vi kommer förmodligen behöva hitta flera olika lösningar. Både undervisning på plats för de som är där kortsiktigt och låta de barn som ska vara där länge komma till en vanlig skolklass, säger kommunens utbildningsförvaltningschef Linda Lindahl.
Den nya återvändandecetren är ett pilotprojekt och i december ska Migrationsverket rapportera hur det har gått att driva verksamheten under de första månaderna. Efter årsskiftet ska beslut tas om det ska fortsätta bedrivas på samma sätt som hittills eller om något behöver förändras. Per Karlsson utesluter inte att verksamheten i Enköping kan komma att flyttas.
– Enköping valdes då det var en bra geografisk placering, det var ett av få asylboenden vi hade nära Arlanda, sen får vi se hur det har funkat i praktiken och vad vi behöver när utvärderingen är klar. Det kommer finnas återvändandecenter i Sverige men det är inte säkert att vi fortsätter just på det här boendet, säger han.