Jag har med stort intresse följt debatten om JP Johansson-museets framtid och vill gärna redovisa hur upplevelsenämnden har resonerat inför sitt beslut att ta framtida ansvar för JP Johansson-sällskapets samlingar.
Det var JP Johansson-sällskapet som tog initiativ till att ärendet kom upp på den politiska dagordningen 2016. Det framgår att sällskapet står inför ett dubbelt dilemma. För det första är återväxten i föreningen svag och medlemstalen går nedåt. För det andra kommer det gamla industrikvarteret där museet är inrymt att få ett helt nytt innehåll med huvudsakligen bostäder. Lokalen för museet försvinner således under 2018.
Sällskapet såg att museets samlingar riskerade att skingras och därmed skulle en betydelsefull del av Enköpings industriella historia hotas.
Därför tog upplevelsenämnden beslutet att ta över samlingarna och inlemma dem i Enköpings museum. De blir ett värdefullt tillskott i museets redan omfattande samlingar som omfattar kommunens hela kulturarv. Museet har ett nytt föremålsarkiv i Stenvreten som uppfyller alla krav som ställs för att föremål av de mest skiftande slag ska bevaras för framtiden.
I Enköpings museum i det gamla rådhuset finns lokaler och yrkesskicklig personal som arbetar med att pedagogiskt synliggöra kulturarvet genom utställningar, föreläsningar och guidade visningar.
Beslutet att ta framtida ansvar för samlingarna är ett ekonomiskt nytt åtagande för kommunen med en startkostnad på 730 000 kronor och årliga kostnader som beräknas till 90 000 kronor per år.
Bakom nämndens beslut ligger övertygelsen om att dessa samlingar kommer mer till sin rätt och når allmänheten på ett bättre sätt genom att inordnas i kommunens redan befintliga museum som har ett övergripande ansvar för hela kulturarvet. Tillskottet av dessa viktiga föremål kommer att öka museets möjligheter att synliggöra Enköpings industrihistoria tillsammans med alla andra delar och aspekter av vår gemensamma historia.
JP Johansson-sällskapet har utan tvekan gjort en betydelsefull kulturell pionjärinsats genom att skapa museet. Men som sällskapet självt konstaterar finns inte de personella och ekonomiska förutsättningarna för att driva det vidare som en egen institution. Kommunen har därför tagit sitt ansvar genom att samlingarna inordnas i det kommunala museet. Min förhoppning är att sällskapets medlemmar med sina stora kunskaper om verkstadsindustrin i Enköping ska medverka i museets fortsatta förvaltning av samlingarna. Kulturhistoriska föremål måste för att pedagogiskt nå fram till betraktare kompletteras med berättelser och kunskap om hur föremålen en gång användes och vad de betydde.