När Smajila Pudić öppnar dörren frågar hon direkt om det är kallt ute och går in i den bakre delen av salongen där värmen är påtaglig. Hon bjuder på kaffe och hemmagjorda snittar. I år firar Smajila att frisörsalongen blev hennes för 20 år sedan.
- När jag säger att jag ska gå i pension om tio år blir kunderna chockade; "Vem ska jag då gå till?" säger de, säger Smajila och skrattar.
Vid första anblick tror man att Smajila aldrig kommer sluta arbeta som frisör, varje gång hon pratar om jobbet skiner hon upp och så fort en kund kommer in släpper hon allt.
- Mitt jobb är mitt liv och jag trivs bra att jobba själv. Kunderna gör så att jag inte känner mig ensam, säger hon.
När Smajila Pudić kom till Sverige 1993 var hon 29 år och blev gravid med sitt första barn. Hemma i Bosnien hade hon lämnat sitt hus och sin frisörsalong olåst när det var dags att fly kriget.
- När vi kom till Sverige tänkte jag att vi bara skulle stanna tills kriget var över, säger Smajila.
Men riktigt så blev det inte. Klippstugan blev hennes 1999 efter en tids arbete när familjen som ägt salongen valde att flytta till Norrköping. I början var det tufft. Smajila hade två småbarn att ta hand om och jobbade själv på salongen sex dagar i veckan. Söndagar var den enda dagen hon var ledig.
- Reser jag bort eller blir sjuk måste jag stänga hela butiken. Som tur är har jag bara varit sjuk en gång på 20 år, säger hon.
Som nybliven mamma bestämde sig Smajila direkt när hon kom till Sverige att språket var viktigt att lära sig. Hon berättar att lägenheten var fylld av post-it-lappar med olika svenska ord, och barnböckerna som hon läste var på svenska.
- I Bosnien hade jag bara hört svenska när vi såg Pippi Långstrump-filmerna så allt var väldigt nytt för mig, säger hon.
Enköping betyder mycket för Smajila och att göra kunderna nöjda ger henne stor glädje. Vissa av de som går och klipper sig hos henne har gjort det sedan hon tog över Klippstugan 1999.
Dagens kund heter Marja-Leena och har precis kommit in i salongen. Smajila hälsar glatt och frågar hur länge Marja-Leena klippt sig hos henne.
- Femton år är det nog i alla fall, säger Marja-Leena och sätter sig i frisörstolen.
Vintersolen lyser in i salongen och Smajila börjar arbeta. Saxen, kammen och vattensprutan är i högsta hugg när hon arbetar igenom Marja-Leenas korta silvergråa hår.
- Jag är tacksam för mina kunders förtroende, säger Smajila.