Så minns Enköpingprofiler Westerlundskas poängjakter

Studenternas poängjakt har en lång tradition i Enköping. Bakåt i tiden kallades den skattjakt men resultatet har alltid varit detsamma - att hitta på mer eller mindre galna upptåg som prisas på olika sätt.

Theresa Östman

Theresa Östman

Foto: Privat

Enköping2021-05-24 20:00

EP har ställt frågan "Vad minns du av din skattjakt på Westerlundska?" till några välkända Enköpingsbor.

Theresa Östman, vd GF100 rör. Student 1993.

– Jag minns att vi samlades vid Domus-parkeringen, jag hade egen bil så jag körde. Det mest uppseendeväckande på min tid var att man ville upp på höga höjder och sprida sitt budskap. Exempelvis var det folk som klättrade upp och virade toapapper runt klockan på Arla-huset.

– Vi fick en lista på saker som vi skulle göra. Jag minns att vi skulle samla in ett antal cyklar på viss tid. Vi tog de första bästa cyklarna vi kunde hitta, tryckte in dem i min Escort, åkte snabbt och visade upp dem och sen tillbaka med dem. Jag tror inte att ägarna ens hann märka att vi lånat deras cyklar en stund.

Aslan Dogan, ägare till Torggrillen. Student 1998.

– Jag var aldrig med på skattjakten. Jag gick hem direkt efter studenttåget och sen gick jag till korvkiosken och jobbade hela natten. Mina klasskompisar träffade jag i luckan på kvällen.

Malin Otterling Marmbrandt, friidrottare. Student 2004.

- Vår klass vann faktiskt Poängjakten! Jag gick i idrottsklass, och vi var väldigt tävlingsinriktade. Egentligen vet jag inte om jag borde berätta något, men det är väl preskriberat nu. Ett lag stal skylten vid polisstationen - men det var inte vi! De lade så mycket tid på att stjäla polishusskylten så de hann inte med några fler uppdrag. Vi struntade i det och siktade på att klara alla andra uppdrag, och vann.

Ola Bigélius, entreprenör. Student 1989.

– De som gått ut året innan mig hade tagit skattjakten till olagliga proportioner, exempelvis slängt en tegelsten i rektorns hus och stulit en betongblandare, så de fick varken ha mösspåtagning eller vara med i kyrkan. Det kändes ju jättetråkigt så jag drog igång en egen skattjakt.

Ola berättar hur han engagerade lärarna som funktionärer till en rebustävling där avgångseleverna klassvis fick samla ledtrådar genom att utföra 18 olika uppdrag.

– Den bökigaste var nog den där alla skulle simma ut till en flotte vid Klubbholmen där brorsan satt och delade ut ledtrådar.

– Avslutningen var i Åhls grusgrop där de fick gräva fram en skatt, på en yta av 100 gånger 100 meter.

Helena Proos, regionråd (S). Student 1989.

– Jag fick faktiskt inte vara med om poängjakten. Jag gick på folkhögskola i Vårdinge under gymnasiet. Jag blev jättebesviken, jag trodde att poängjakten var något man gjorde överallt i Sverige och förstod inte att det var en Enköpingstradition. Jag kände mig lite lurad! Jag tycker att poängjakten i grunden är en rolig tradition, men man får inte förstöra eller göra dumma saker - men man får ha roligt.

Johan Hemlin, sportchef Svenska Hockeyligan. Student 1990.

- Jag har något svagt minne av höns på innegårdarna inne i Westerlundska och fotbollsmål på taket, men som jag minns det så var det ganska lugnt. Jag var med i elevrådet och vi blev inkallad till rektorn Katarina Lyckstedt inför helgen. Jag kommer inte ihåg exakt vad som sades, men det var hot om inställt utspring och studenttåg om det inte sköttes snyggt, så jag har för mig att det blev ganska "barntillåtet".

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!