Allt började för ett par år sedan när hans båda söner började köra gokart på Enköpings Motorklubbs gokartbana. Det slutade i höstas när Jim och hans fru uteslöts ur klubben.
Det som hände däremellan är en historia med många bottnar och beroende på vem man frågar får man olika svar.
Att utgången blev som den blev kan ha berott på att kommunen inte kunde handskas med en gåva. Det kan också ha berott på missförstånd mellan de olika parterna. Eller på Jims starka åsikter om olika saker i klubben.
Direkt när pojkarna gick med i klubben märkte Jim att anläggningen vid gokartbanan i Tärby var i uselt skick. Asfaltsbanan var sliten och utdömd och det gamla klubbhuset i mycket dåligt skick.
– Jag är entreprenör och företagare, jag är van att ta tag i saker. Det gjorde jag nu också, eftersom jag har den ekonomiska möjligheten, säger Jim och berättar att han ganska snart fick idén till att han skulle kunna hjälpa klubben med att få ordning på anläggningen genom att själv investera tio miljoner över en längre tidsperiod.
Eftersom det är Enköpings kommun som äger anläggningen ville Jim och hans fru prata med kommunen först, innan de lade fram sina tankar till klubben. För att kunna genomföra satsningen i sitt företags regi behövde paret få ett längre arrendeavtal.
–Föreningen skulle självklart vara kvar, det skulle inte bli nån skillnad mer än att alla skulle få en upprustad anläggning, säger Jim.
Detta framgår i all dokumentation som finns hos kommunen och som EP har tagit del av.
Inledningsvis var tongångarna positiva från kommunens håll. Upplevelsenämndens ordförande Kristina Eriksson (KD) och Idrott och fritids verksamhetschef Christopher Hoerschelmann tyckte att Jims erbjudande lät intressant.
– Kommunen har inga pengar avsatta de närmaste tio åren till någon renovering så det här hade kunnat vara en ovanlig men bra lösning, säger Kristina Eriksson.
En tid innan erbjudandet kom hade dock klubben själv börjat diskutera med kommunen om hur en renovering trots allt skulle kunna gå till. Ett byte av driftsavtalet mot ett arrendeavtal diskuterades i hopp om att då kunna söka bidrag för renovering.
– Den dialogen hade vi påbörjat och därför kunde vi förstås inte sidsteppa klubben, säger Christopher Hoerschelmann.
Så hans uppdrag blev att försöka få till ett samarbete mellan EMK och Jim Andreasson. Något han inte lyckades med, särskilt som han lät de två parterna själva sköta kontakten.
– Det visade sig finnas en gammal konflikt mellan paret och klubben. Så till slut fick vi backa, det fanns ingen väg framåt, säger Christopher Hoerschelmann.
Jim Andreasson har en annan uppfattning om vad som hände.
– Vi hänvisades till att själva göra upp affären med klubben, vilket var helt befängt. Man kan ju inte göra en affär med någon som inte äger anläggningen, säger han.
När medlemmarna i klubben fick reda på planerna kände de sig hotade.
– De tyckte att vi försökte ta deras bana bakom ryggen på dem. Men vi hade ju tänkt presentera vårt förslag när kommunen sagt sitt. Nu hann vi aldrig det, säger Jim.
Klubben svarade paret med att utesluta dem som medlemmar och därmed rann alltihopa ut i sanden.
– Vi erbjöd kommunen och föreningen 10 miljoner. Det slutade med att vi blev uteslutna ur klubben. Ett sorgligt avslut på nåt som skulle bli något positivt, säger Jim.
Han förtydligar att hans barn fortfarande är kvar i klubben men inte han och hans fru.
Han är besviken, kanske mest på kommunen, som aldrig ens bemödade sig att återkoppla och tacka nej.
– Man hade ju förväntat sig att bli behandlad som en företagare som kom med ett affärsförslag. Men det här är väl så ovanligt att de inte visste hur de skulle göra, funderar han.
Med facit i hand kan Kristina Eriksson hålla med om att kommunen borde handskats annorlunda med investeringserbjudandet.
– Vi borde ha upparbetade rutiner för sånt här, även om det naturligtvis är väldigt sällan som det kommer att inträffa att någon vill skänka pengar. Men en sån fråga borde upp på högre nivå i kommunen. Nu blev det så att frågan hamnade på vårt bord i upplevelsenämnden och det blev omöjligt för oss att gå vidare, på grund av deras konflikt.
– Det är klart att det var tokigt att låta investerarna göra upp med föreningen men samtidigt kände vi att det var viktigt att de två parterna hade en bra dialog, säger hon.