Två år har kommunen fått på sig att utreda vilka ekonomiska och miljömässiga konsekvenser rening av läkemedel i avloppsvattnet skulle medföra, och vilken teknik och vilka möjligheter det finns att installera sådan utrustning innan vattnet går vidare ut i Svinnegarnsviken och Mälaren.
Det framgår av det tillstånd som miljöprövningsdelegationen beslutade ge kommunen i oktober 2020.
Under ansökningsprocessen argumenterade kommunen genom tekniska nämnden emot införande av läkemedelsrening av vattnet. Man menade att det var osäkert vilka substanser som kommer att omfattas av reningskrav, och osäkert också hur höga kraven kommer att bli. Ytterligare ett argument var att den teknik som används för reduktion av läkemedelsrester skulle öka energiförbrukningen med upp till 40 procent. Kostnaden för installationer uppskattades till mellan 30 och 45 miljoner kronor.
Miljö- och byggnadsnämnden skrev i sitt yttrande att läkemedelsrening är viktigt ur ett hållbarhetsperspektiv och att det inte är visat att det är orimligt att installera sådan rening samtidigt som det nya reningsverket byggs.
Miljöprövningsdelegationen valde att ge kommunen två år att utreda behov, kostnader och lämplig teknik för rening av läkemedel. I detaljplanen som kommunen antagit för det kommande reningsverket i Vappa anges att verket ska förberedas för att i framtiden kunna kompletteras för rening av exempelvis läkemedel och mikroorganismer. Bygglov har ännu inte begärts för reningsverket.
Tomas Rådkvist (MP) är ordförande i tekniska nämnden och röstombud i Mälarens vattenvårdsförbund som presenterat en rapport där det framgår att det var högre halter av läkemedelsrester och miljöföroreningar i Mälaren än i Vänern och Vättern. Han framhåller i mejl till EP att han i grunden anser det viktigt att rena allt som inte hör hemma i det vatten som släpps ut i Mälaren.
– Det är bra och viktigt att vi fått två år på oss att utreda vilken teknik för rening som är möjlig och relevant i det nya verket. Vi behöver kunna avgöra om det är skäligt att installera sådan teknik. Frågan om merkostnad är inte så viktig just nu, skriver Tomas Rådkvist.
I lakvatten från Annelundstippen har PFAS-kemikalier hittats. Rådkvist skriver att "vi måste veta mer om källorna till sådana utsläpp för att kunna åtgärda dem på bästa sätt".
– Helt klart är att vi bör undvika PFAS i vårt dricksvatten, skriver Tomas Rådkvist.