Peter menar att han gjort allt vad socialtjänsten säger för att skydda sitt barn, men att allt han gör är fel i deras ögon. "Jag befinner mig i en omöjlig situation" säger han.
I fem års tid har Peter (som egentligen heter något annat men nu lever under skyddad identitet) hotats och trakasserats av sin tidigare sambo. Hoten började då paret separerade när deras gemensamma barn var två år gammalt.
Hans liv har påverkats mycket, inte bara av hoten och våldet utan även av kontakten med myndigheterna och han ger här sin bild av hur hans livssituation ändrats radikalt.
Den tidigare sambon, som lider av psykisk ohälsa och missbruksproblematik, har dömts flera gånger för bland annat våld, olaga hot, olaga förföljelse, skadegörelse och ofredande, mot Peter men även mot hans anhöriga och bekanta.
Bland annat har Peter hotats med yxa vid två tillfällen, han har fått sms med dödshot mot sig och barnet och uppgifter om att barnet omkommit i en trafikolycka, och polisen har gjort ingripande vid kvinnans bostad när barnet varit där.
Efter den andra attacken med yxan fick Peter valet att flytta till skyddat boende med barnet eller så skulle barnet tas ifrån honom.
Han blev chockad då han upplevde att ingen såg honom som ett brottsoffer. Han upplever att socialtjänsten tar mer hänsyn till mammans psykiska ohälsa och menar att Peter hade ett ansvar för hennes mående.
Han valde dock att flytta till det skyddade boendet på annan ort med barnet. Det hela gick fort och han var tvungen att bryta med sitt sociala nätverk.
– Jag kan inte ha kontakt med mina vänner längre, och de vill inte heller ha kontakt med mej. De är rädda och jag förstår dem, säger Peter.
Men efter bara en månad beslutade socialnämnden att barnet skulle placeras hos en fosterfamilj då man ansåg att ingen av föräldrarna kunde skydda barnet i den konflikt som fanns mellan dem.
– Trots att vi bodde på ett skyddat boende tar de barnet ifrån mig. Jag hade bara träffat den handläggaren två gånger och jag blev jättearg. Det är ju mitt barn och det finns ingen kritik i utredningen om min förmåga som förälder. Nu fick jag förklara för mitt barn att hen skulle flytta till en okänd familj, och jag visste inte vart, säger Peter.
Nu får han bara träffa barnet 3,5 timme under helgen.
Han har även uppmanats att bara facetima med barnet när han är själv då barnet kan bli ledset om släktingar finns närvarande.
– Jag hade ett stort socialt nätverk tidigare, men nu säger socialen att jag har ett dåligt socialt nätverk och det inte är bra för barnet. Jag har gjort allt de säger, men nu vet jag inte vilket ben jag ska stå på längre, säger Peter som menar att det är nästan omöjligt för honom att skapa en trygg tillvaro för barnet med så lite umgänge.
I det nya familjehemmet känner sig barnet trygg, vilket Peter är glad över.
– Hen har redan börjat kalla dem för mamma och pappa... det är bara ord och man får se till det större, men visst gör det ont, säger han.
Peter upplever en ovilja hos socialförvaltningen att se honom som ett brottsoffer.
– Jag har aldrig haft en orosanmälan på mej och jag förekommer inte i brottsregistret. Men de skriver i utredningen att jag är ett hot mot mitt ex, att jag utsatt henne för kvinnofridskränkning och provocerat henne men det är osant och jag har bestridit det. De går bara på mammans ord, det känns som om deras syn på mej har varit vinklad från början då jag är man och för att jag har tatueringar, säger Peter.
De handläggare han haft vid socialförvaltningen menar han inte haft kompetens för ärenden med våld i nära relationer, speciellt inte när män utsätts.
Det var först förra året, när han fick nya handläggare som han kände att någon lyssnade.
– De trodde på mej och sade att jag var våldsutsatt, det gjorde stor skillnad. Ingen har sett mej som ett brottsoffer tidigare, det tog fyra år, säger Peter.
Om mamman ordnar upp sitt liv vill han att barnet ska ha fortsatt kontakt med henne.
– Det är klart att hen ska ha sin mamma, men inte i nuläget, säger Peter som har begärt ensam vårdnad om barnet.
Men han känner att han har socialen emot sig. Han har efterfrågat hjälp därifrån tidigare men inte fått någon respons, ingen av de insatser som gjorts har handlat om att han är utsatt för våld i nära relation.
– Jag tror ändå det finns en chans att jag kan få ensam vårdnad. Men jag befinner mig i en omöjlig situation då socialen å ena sidan kritiserar mig för att inte ha skyddat mitt barn men när jag tar till åtgärder får jag kritik för att jag undanhåller barnet från mamman.